Att ställa till ett bra kalas går bara man kliver upp i tid och jobbar på fokuserat. Det gjorde jag verkligen i dag! När man har en sambo som har fotbollsmatch mer eller mindre hela dagar då det beger sig så gäller det att få lite hjälp ifrån annat håll, dvs. främst med den minsta, ja självaste kalas barnet för dagen. Visst, såklart är det både gulligt och roligt att hon vill hänga med i både bak och matlagning, men efter att hon hjälpt till med att ”måla bullarna” (penslat dem med ägg) så fick största bror och hans tjej ta över och sova lunch tillsammans med henne. De andra två små åkte till sin farmor och farfar redan i går efter dagis och fritids, så de behövde jag inte ha dåligt samvete för. De roade sig alldeles säkert kungligt hela dagen ute vid Njurundas kust. De kvittar alltid och är på ett strålande humör när de kommer hem efter de har varit hos sin farmor och farfar. I umgänget tillsammans ned dem pratar aldrig barnen om att det blir för länge att vara borta i två nätter som det normalt numer är men endast tillsammans med sin farmor och farfar och ingen annan utanför våran familj. En otroligt viktig och värdefull relation det är det, det har alltid varit och det kommer det alltid att vara. Vi är så oerhört glada och tacksamma att de finns i dessa fina små barns närhet! Snart hänger nog lilla E med dit lite mer också gissar jag. De gånger jag behöver hjälp med henne, ja om det är någonting jag behöver göra medan min sambo roar sig med sin fotboll så finns för det mesta min mamma och pappa till hjälp, Lilla E:s mormor och morfar. Just idag kunde de inte hjälpa till men då ställde istället de stora barnen upp.
Efter lunch vilan tillsammans ned brorsan och hans flickvän så tog största syster med pojkvän över. Eftersom de båda har körkort så passade de på att åka på en liten utflykt tillsammans med Lillan. De hamnade på något knepigt vis på Birsta City 😂 Hem kom de bra precis innan alla gäster anlände med ett par nya skor och en nyinköpt jordgubbsklänning.Stora E hon kan hon. Tack vare denna otroliga uppbackning så hann jag både baka kakor, bullar, fixa fruktsallad med hemmagjord bär och fruktsås samt en tårta. Marängswish blev det också. Tror det fanns någonting som tilltalar de flesta. Jag hann oclså med att leverera läsk och vatten till familjedagen som ska hållas i Timrå till förmån för de cancersjuka barnen.
Jag kan inte föreställa mig hur vårat liv skulle se ut om vi inte hade våra fantastiska nära och kära. Vi är beroende av deras uppbackning för tillfället, vi behöver hjälpen för att orka med den påfrestande vardagen vi lever i. Såklart önskar vi och hoppas vi på att det någon gång ska lugna ner sig eller till och med att det ska ske en radikal förändring …. Ja för hoppet är ju det sista som överger. Alla nära och kära vet mycket väl vad det handlar om. Vi får nämligen väldigt mycket skickat rill oss som vi i våran tur delar med våra närmaste. På så vis får vi nog den förståelse vi förtjänar inbillar jag mig. Det är för den skull ingenting jag tar för givet, nej tvärt om! Jag är oerhört ödmjuk och tacksam för att alla finns så fint för och med oss.❤️
Respekt✨
