För en tid sedan,strax innan jul hade vi inbrott  härhemma. Ett inbrott som såklart tar med sig många funderingar och såklart spekuleras det från många håll. Var det någon som vi kände, var det någon som ”bara”  ville jävlas med oss personligen..och såklart har vi våra egna funderingar och misstankar. Någonting vi kanske aldrig får ett ärligt och korrekt svar på med tanke på att det för tillfället saknas teknisk bevisning, det saknas någonting  som påriktigt stärker och binder till just den handlingen. Att vi har tagit emot hotfulla sms lite nu och då men också ifrån kontantkortsnummer räcker inte men framförallt hjälper inte till detta specifika fall. Det kanske inte är så konstigt att man sover lite dåligt om natten, att man vaknar av lite knepiga drömmar då man råkar somna. Det är i ärlighetens namn inte speciellt roligt att någon har brutit sig in i våran bostad. Barnen tar det hyfsat bra, men igår hade 7,5 åringen en hel del funderingar kring det hela som han avslutade med meningen: ”Tror du att det var kända tjuvar som gjorde inbrott hos oss Annelie?”  Det viktigaste är att prata om saker, bekräfta barn, vuxna ja alla som har funderingar. Det är min teori och tro för att skapa trygga individer. Fast vad svarar man på en sådan fundering?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *