Nästan var dag möts jag av härligt skratt och trevliga samtal utanför mitt hus då jag kliver ur min bil.
Om jag råkar vara hemma innan alla grannbarnen så dröjer det inte lång tid innan glada toner når mig innanför husets väggar.
Jag som annars är rätt ljudkänslig kommer på mig själv med ett fånigt flin och en skön värme inombords.
Det som var det mest naturliga när jag växte upp och som min barn också valde om jag tänker efter, lek och samtal ute med kompisar, är inte direkt naturligt för våra barn idag.
Visst, många barn går på dagis och fritids och får en del av det hela där men det tar väl inte bort den delen hemma? Barn hade det väl så ”förr” med och valde ändå samtal och social lek tillsammans med andra före allt annat.
Min mamma fick ropa på mig minst tre gånger vill jag minnas för att få mig in då det var dags för mat eller något så tråkigt som att sova.
Så länge det finns liv finns det hopp.
Dessa glada barn runtomkring på min gata påminner mig om att det faktiskt inte är alla som fastnar i det här enstöriga TV tittandet,
data/telefon/surfplatte- spelande livet.
Jag frågade de här barnen igår när vi snackade en stund om de brukar spela dataspel osv.
Svaret var att det gör de fast de tycker väldigt mycket om att cykla, springa och leks ute med kompisar också.
Klockrent svar, iallafall i min värld 🙂
Jag kanske inte är så ”gammaldags” ändå.
Om det är så då är jag åtminstone i gott sällskap av barn och föräldrar runtomkring.
Känns bra när man snart ska bli mamma på nytt 🙂 .
Den här lekfulla och socialt levande gatan trivs jag på!
