Jag har så dålig erfarenhet av ironi. De ironiska personer jag stött på har tyvärr i mitt sätt att döma en väldigt speciell bild av sig själv. Världsmästare utan fel och brister men som gärna söker tokiga saker hos andra för att förlöjliga sig över. Egen osäkerhet, taskig syn på andra pga. sitt för sig själv gömda dåliga självförtroende är min syn.
Såklart stämmer det säkert inte på alla, det förstår jag ju någonstans, men då man har börjat se det på det viset så är det svårt att ändra sig ska jag ärligt erkänna. Jag har försökt men fortsätter tyvärr att vara så fördomsfull eftersom det dyker upp nya ”fall” i min bekantskapskrets ständigt.
Alla i mitt sätt att döma på liknande vis.
Det kan ju vara så att jag ser på det viset just för att jag inte förstår ironi som man borde. Jag kanske helt enkelt är för dum för att förstå?!
Strunt det samma. Alla är vi olika och för att jag väljer att inte skratta ned då det skämtas om tex. en överviktig kille man ser på håll och förlöjligar sig över hans sätt att springa osv. så får jag väl vara den som blir lite tråkig och väljer att inte skratta med då.
Nej, jag förstår inte poängen någonsin tyvärr med ironi.
Jag blir inombords faktiskt både ledsen och lite irriterad. Personen som roar sig med den typen av humor tappar några poäng faktiskt hos mig och den känslan är lite sorglig.
Mina kompisar i Happiness förstår mig iallafall. De är aldrig ironiska, det har aldrig någonsin förekommit de tillfällen vi ses.
Det är ändå under lång tid, 14 år.
Har vi tråkigt?
Nej, tvärtom. Det är en av mina absoluta höjdpunkter under veckan. Istället för att lägga fokus på att gnälla på andra, fälla syrliga och elaka kommentarer och att ”spy” skit över sina medmänniskor är fokus till etthundra procent att vara vänlig och snäll mot varandra. Agera schysst medmänniska, att ösa komplimanger och kärleksfulla fraser till varandra roar vi oss med på söndagskvällarna.
Här finns ingen ironi. Kanske för att de som jag valt att inte förstå det. För att inte dumförklara mig själv alla gånger så väljer jag nämligen att tro mig välja bort och inte alltid säga att jag inte förstår:-)
Jag brukar säga :
Mer Happiness till världen!
Därför är det extra kul att mitt arbete med Happiness uppmärksammas som en av 60 berättelser i den nyutgivna boken Glädjespridaren.
Här finns många fler historier att bli varm och glad av.
Massor av schyssta handlingar, massor av kärlek.
Just nu har min chef lånat boken, men då jag får tillbaka den ska jag sätta mig i nya relaxhörnan i huset och pmsorgsfullt ta del av fler inspirerande berättelser.
