Hur mycket man än i förväg går och tänker på att det jobbiga faktist kan ske, ja att sannolikheten är rätt stor, så är man aldrig påriktigt redo när det väl händer..
Mina Happinessvänner har jag träffar nu i snart 14 år och ingenting har drabbat oss i negativ aspekt.
Visst, några småkrämpor lite nu och då, någon tandprotes som råkat försvinna i en bulle någon gång i ett show fika, men inga större och jobbigare händelser än så.
Tills nu..
En av Happiness stjärnor ligger på sjukhuset just nu. Det jag omedvetet genom åren bävat inför har nu inträffat. Det är med gråten i halsen och tyngd över bröstet jag skriver att en av våra fina vänner i Happinessgänget ligger på sjukhuset.
Det sista som överger oss ör hoppet . Det är något just denna person lärt mig att leva efter. Därför vore det orättvist om jag i stunden inte tänker så.
I morgon ska jag minsann åka till sjukhuset för att hälsa på.
Detta är faktist en av mina finaste, finaste vänner!
Styrkekramar och massor med kraft!
Sov gott…
jag kan inte låta bli att undrar i stunder som denna:
Vart finna rättvisan då man behöver den??
