Blev plötsligt så otroligt trött.
Har haft sällskap precis hela dagen. En skön och soft dag med lite fiske och enkelt frilufsliv på agendan.
Tanken var också att vi skulle plocka lite blåbär i skogen precis utanför min tomtgränsen, men det började verkligen att spöregna.
Normalt ser jag inte det som något hinder. Jag och mina egna barn har alltid varit ute i alla typer av väderlekar..men med dagens uppställning var det inte riktigt läge.
Det blev mat och därefter lite film mys istället.
Tände ljus, det gjorde jag direkt när jag kom hem hit, men senare när jag blev själv passade jag på att tända några fler.
Jag ligger på mage i mitt uterum på en madrass som tillhör en solstol och bara blickar ut mot den tysta och dunkla skogen. Inget fågelkvitter hörs, endast regnets smattrande ljud mot uterummets tak.
Kanske inte så konstigt att tröttklubban slog till.
Oj vad jag känner att jag uppskattar tystnaden. Jag behöver verkligen den för att inte irritera mig på skrik, bråk och väsen som stör lite då och då o min vardag just nu.
De gånger jag märker att jag blir ordentligt störd och irriterad av det är de gånger jag inte hunnit med att få tanka egentid.
Varje gång jag reflekterar så som jag just nu gör bestämmer jag mig också för att lyssna lite mer på mig själv.
För en stund sedan tystnade grannens slipmaslin.
En ny granne har flyttat in. För ett år sedan fick jag också en ny på andra sidan. När dom körde igång sin renovering blev jag också ordentligt sugen.
Denna gång är jag inte det.
Nu blir jag mer inspirerad till att ta tag i en framtida flyttstädning..
Hade inte omständigheterna varit som som varit, lite för många individer för antalet rum så hade jag direkt börjat renovera nu. Jag känner mig nämligen redo för en totalförändring i livet.
En förändring till något jag länge drömt om.
Åtta år i detta hus kanske får vara tillräckligt och nog nu?!
