Många händelser runt om mig för tillfället gör mig extra påmind om varför jag så starkt började engagera mig om frågor rörande RESPEKT.
Så pass mycket har hänt så jag tror bestämt att det är tid för en Framtidsgala snart igen.
Åtminstone kan jag väl börja fundera på en?!
Sist jag funderade är väl ca. 1,5 år sedan.
Jag satt på tåget på väg ner mot Göteborg.
Det var precis innan jul och jag minns att jag fördrev tiden med att stirra ut genom tågets fönster.
Stressade av och bara andades ut är enkelt beskrivet.
Plötsligt stördes min lugna stund av en vass röst som ljöd genom hela tågkupen’.
I korta drag så var det en kvinna som anklagade en man högt och tydligt att ha slagit henne över ansiktet med öppen hand. Inte som vuxen, nej dom var barn i fem års ålder.
Jag minns att jag inte kunde sluta stirra ut genom fönstret då. Så pinsamt, för den här ”stackars” anklagade mannen bad om ursäkt men kunde inte komma ihåg den händelsen dessvärre.
Tillslut gav hon upp och gick tillbaka till sin plats.
I tystnaden som sedan rådde blev mitt fokus att kolla in den här anklagade mannen.
Det visade sig att det var Tommy Körberg och min fråga för mig själv blev direkt:
-Om det inte varit han, skulle verkligen den här damen ställt till denna scen’?
Tror inte det, men jag är henne tacksam. Det ledde nämligen till ett fantastiskt möte.Då, precis som nu bestämde jag mig för att arrangera en Framtidsgala.
Tommy Körberg trivs i Sundsvall. Han tycker att Tonhallen är ett trevligt ställe, så vem vet vad som händet?!
Det är spontana möten i vardagen som visar framtiden.
Det gäller bara att förvalta och att göra något bra av det hela 🙂
