Bevittnar precis just nu i skrivande stund något jag egentligen inte alls kan sätta ord på.
Det är något helt enormt och fantastiskt, något så oerhört gudomligt.
I kyrkan befinner jag mig dessutom. 😉
Jag har fått den stora äran att följa med Johanna till något hon är utvald till att vara en del av.
Utvald är just vad hon är. Hon och fem personer till ska bilda sextett bara sådär.
Vi kom till kyrkan lagom till start. Några var på plats redan och sång drogs igång direkt helt utan ”snack”. Allt eftersom var dom en fulltalig grupp.
Jag tror inte alla har sjungit tillsammans tidigare men det låter som om dom inte gjort något annat.
Det var så otroligt häftigt att bevittna denna start.
Tänk vad sång kan förena människor, tänk vad musik skänker styrka och livsluft. Vilken kraftfull glädje.
Jag bara blundar, jag njuter och jag gråter.
Känns som om jag behöver den här stunden just nu med mig själv.
Det har varit ett tumult dygn minst sagt med händelser i min närhet jag inte fått en möjlighet att kunna påverka fast jag inte velat annat.
Maktlöshet, frustration i kropp och knopp gör inte gott.
Jag tänker blunda en stund till och samlar i hop mig.
Försvinna in i detta gudomliga lite längre.
Att vara åhörare helt själv i en vacker kyrka…
Det är häftigt det.
Stolt är jag också över min sångfågel till vän.
Hon är en av få.
Om jag någonsin får ha ett barndop, om jag någon gång gifter mig vet jag vem jag ska fråga snällt angående vacker solosång ….
