Att stå upp för sina åsikter och tycka att man är bra för den man är just för att man är den man är blir inte alla gånger bekvämt.
Av egen erfarenhet kan jag säga att det är mer obekvämt än lättsamt stundtals.
Märks väl som tydligast vid mötet med andra människor och framförallt med nya människor.
Hamnat i diverse situationer där min präktighet kanske utmärker sig lite väl mycket.
Jag kämpar verkligen med alla barn och tonåringar jag jobbar med att just landa med känslan att duga som den man är så när jag själv hamnar i situationer då jag kan känna det här som lite jobbigt, ja att vara annorlunda mot övriga
(händer ofta!!) så driver tanken att leva som man lär mig att stå upp och stå fast för mina åsikter vidare.
Ingen kan äga någon annans känslor, det blir därför inte jobbigt att ta ställning och verkligen säga stopp när det blir fel.
Det blir då inte fel att tex. gå ifrån en fest när man känner att det känns obekvämt och helt galet. Det blir heller inte fel att säga nej till alkohol uppradat på bordet hemma mitt i natten för att det finns personer som struntar i att det finns barn i närheten..
Ett glas vin till maten i ordnade former kan väl fungera, men mina barn är inte uppvuxen i det här speciella jag tänker på, och jag önskar att alla barn kunde få slippa.
För den skull betyder det inte att fröken präktig ibland brister.
Jag slutade tex. helt med att äta godis under vardagar då min tjej som liten kom på mig..
När jag påstod att jag skulle spara det inhandlade godiset en vanlig vardag till lördag så sa hon :
– men ..mamma, det gör du ju inte ändå.
Den prktiga Bubblan sprack som sagt lite då. Dottern påminde mig tydligt i vilten i att leva som man lär.
Lördagsgodis för barnen på lördag, lördagsgodis även för lilla mamma samma dag:-) .
