Att vara ihärdigt tjurig kan vara jobbigt för både sig själv och de närmaste. Jag vet och dessvärre mina nära med. Går ju inte att släppa något som man både i tanke och handling kommit så långt med. Vet att jag är rätt jobbig och intensiv vid sådanna lägen. Ja antingen gillar man det eller inte, så som det är med det mesta. Själv ogillar jag det stundtals. Tar ju så mycket kraft och energi att bli så enormt laddad för att sedan inse att det blev mest i onödan 🙂 Har känt så de senaste månaderna tills för ca. en vecka sedan. Under dryga två månader har jag nämligen förhandlat med en skola variant ”fri”. Har verkligen trott att det skulle gå min väg, ja inte bara önskedrömt. så för ett par veckor sedan med ytterligare försök och puckande fram och till baka så blev det ingenting. Inte någonting utifrån vad vi spånade om under våran första träff iallafall.  Har påriktigt känt mig rätt låg och luften gick lite ur mig. Visst på vägens gång har jag ju såklart hunnit tänka lite hit och lite dit, har förstått att det skulle bli en otrolig utmaning om jag skulle börja där utan att säga för mycket. Magkänslan har varit lite sådär, men det såklart också pga. vad som hänt i dialogen under vägens gång. Har alltid sagt att känslan ska vara etthundra procent så det är kanske just därför jag känner mig påriktigt glad just nu! Summerar veckan som gått. På mindre en sju dagar har jag haft en första kontakt med en annan skola, även den variant ”fri”, träffat en supertrevlig gymnastiklärare igår. Vårat möte  tog ca. 3,5 timme, jo jag babblade en del 🙁 🙂 . Fem mail har jag tagit emot från rektorn och en träff med honom nästa onsdag är inbokad.

Oavsett om det resulterar i arbete för mig eller ej så har detta stärkt denna skolas otroligt goda rykte. Detta är en skola jag helt klart fortsätter att prata gott om. Med lite tur så blir jag en av dom. Jag drömmer, hoppas och tror vidare då..,         Hoppet är det sista som överger en!