Gårdagens allahjärtansdag träning på folkan Söråker blev aldrig av. Så synd för det var verkligen en stund jag igår mer än mest såg framemot, ego boost som ibland behövs mer än vanligt. Med som sällskap hade jag en av mina fina Happinessvänner Daniel.
Rätt snart när han insåg att träningen skulle utebli, när vi istället tog oss tiden att fika tillsammans drog han på sitt allra bästa och mysigaste leende. När jag frågade honom om det var bra eller helt enkelt väldigt bra att det inte blev någon klass tittade han på mig o sken som en sol, svaret kom direkt:
-Mormor, det är helt underbart 🙂
(jo det är sant, han har utnämnt mig till sin mormor, så sött)
