Tröttmössa

….men å vad jag är trött! Sitter här på tåget och i mitt stilla sinne försöker jag  återuppleva vad som inträffat under denna tidiga otta. Från tidpunkten när den ljuvaste  alarmsignalen gjorde sig till känna, klockan  3.30 för att vara exakt.  Alltså den signalen var så fin att den bara hade en ”sova vidare”  effekt på mig. Vaknade i stället till ett traditionellt och ihärdigt tutande timmen senare :/-. Ja visst ser ni, taxin som var beställd till att hämta mig 4.30 ! Alltså då gjorde jag det, jag tappade tid och rum totalt. Som tur var hade jag ju denna gång åtminstone lärt mig av tidigare morgonstressiga äventyr,  jag var för första gången helpackad och hyfsat klar. Paniken tog ändå helt över…för helt packad och klar var jag ju såklart inte, men kände mig som  total packad när jag i ett ”berusandeliknande” tillstånd slängde på min nakna kropp en filt och sprang ut till taxin. Alltså det måste sett rätt komiskt ut, kallt var det dessutom, svinkallt utan överdrift. Såg ingen annan  utväg än att betala och skicka iväg taxin utan mig. Sällan jag ser svart och ingen lösning  men jag var ju fortfarande inte vaken. – Fem minuter väntar jag på dig, du hinner…sa den otroligt gulliga taxikillen med ett leende…ja detta smög sig fram efter det att han hört min panik, han tyckte nog  både lite synd om mig när han såg mig och som sagt lyssnade till mitt osammanhängande morgonbubbel..det breda leendet i kombi med kommentaren: Jag väntar på dig i fem minuter resulterade ju i att han  förvandlades till den bästa  ”taxischaffissen” ever!
Fem minuter i ett pressat ”Bubblanläge”, det är en hel evighet det. Stök och bök, springande upp och ner ostrukturerat i trapporna, ja ni är några som varit med och sett detta, suck jag vet..ingen rolig syn. Men tillslut så satt jag där  i taxin påväg mot centralstationen. Drog mössan långt ner över ansiktet, summerade en ny start på en fin dag. Ja helt klart, det blev  en chockartad  rivstart denna kalla  lördag. Väl sittande på tåget så måste  jag ju erkänna, blir ju på lite  bra humör när konduktören  undrar om man är vuxen eller ungdom vid betalning  av tågbiljetten, hihi..behövs inte mer en sådan kaosliknande stund. Helt klart komiskt i ett läge då man inser att man varken kammat  håret eller hunnit ta sig en titt i spegeln. Den trevliga taxikillen har jag nu precis ringt och berömt. Hoppas den förvånade men glada kvinnan i växeln framför det till honom, det var en trevlig o vänlig själ minsann eller som det så fint heter,  rätt person på rätt plats. Nu tuffar jag mot Östersund, vågar jag sova? Nej somnar jag så vaknar jag förmodligen i Åre, tågets slutststion och det har jag idag varken tid eller lust med! Bästa kompis Johanna ska ju ha 30 års kalas. Hurraaa, vilken underbar dag 🙂