Min älskade Farmor…det var inte alls länge sedan vi fanns hos dig på fina gården i ditt hem och firade din 89-års dag, och nu ligger du på sjukhuset IGEN!! Återigen kämpar för att få ordning på hjärtslagen. Visst, du är numer en äldre dam, men jag har så svårt att föreställa mig dig som sjuk! Min alltid så godhjärtade, ständigt skrattande och supergenuina farmor Vera. Alltså du är och föreblir min stora förebild i livet, aldrig ett ont ord, alltid en uppmuntrande kommentar…ja det är du det min fina, fina farmor! Jobbigt det är när saker händer och sker som man alls inte kan påverka. Man börjar blicka runt omkring, ja checka sin närhet..hur ser min vardag egentligen ut? Man blir såklart extra rädd om sina nära och kära och vill GIVETVIS ha dom i sin närhet! Det är faktist inte ofta jag känner behovet av att be om hjälp, ja de senaste snart sex åren har verkligen lärt mig vad ensamhet betyder, ja jag har levt ett särboliv så länge (times fly!) för det mesta på gott faktist! Men det är när sådanna här saker händer, ja när opåverkbara lite jobbigare saker inträffar i sin närhet som man som sagt verkligen tittar just i sin närmaste närhet. När jag väl ber om hjälp och stöd, ja vem står vid min sida då förutom mina underbara ungar och fantastiska föräldrar?! ?! Jag törs nog säga att jag är en person som alltid ställer upp på allt och alla i ur och i skur, ja det vet ni alla mina vänner, jag finns när behovet behövs… Vill därför passa på att tacka er, ja mina vänner som faktist ALLTID finns där, de stunder när jag ber om hjälp, stöd o stöttning:-) Utan er skulle jag förmodligen ha svårt stundtals, ni hjälper mig verkligen att skapa nykraft o styrka! Hjälper mig att på riktigt se meningen med livet (halleluja:-)
Att leva är att välja som det så vackert heter…ja därför dags att återta ratten i förarsätet, i bilen på min alldeles egna valda väg i just mitt liv. Ja för livet är på tok för kort och ovisst stundtals för att inte levas fullt ut. Det gäller att ta vara på stunderna och att värna om sina nära och kära! Om man nu inte får möjlighet att vara med den man absolut verkligen vill, ja i stunder när behovet verkligen finns och är som störst , ja men då är det ju dags att vakna! Kanske låter lite märkligt med tanke på situationen, men STÖRSTA TACK farmor för att du återigen får mig att stanna upp och åter försöka ta tillbaka kommandot över mitt liv IGEN, så lätt att tappa sig själv, ja jag har så lätt att plocka bort mig själv och mina behov jag
…nu sänder jag bara positiva styrketankar så ska du se att vi snart sitter i ditt kök och skrattar o surrar över en kopp kaffe igen!!
Kärlek till livet /Bubblan