Jag har lite olika tider då jag kommer till jobbet men tisdagar har varit en dag då jag lyckats passera samma ställe vecka efter vecka. Jag svänger alltid av i mitten av våran Stadsbacke för att vinna lite dyrbar tid. ALLTID så har jag då mött ”mannen med cykel.” Ja det är så jag kallat honom innan jag fick veta hans rätta namn. Jag har varit noga med att ALLTID ha några tomma halvlitersflaskor på golvet vid passagerare sätet. När jag precis passerat ”mannen med cykel” har jag stannar till, vevat ner rutan och sträckt ut flaskorna till honom. Detta har jag alltså gjort vecka efter vecka. Inga ordväxlingar, bara samma/ lika procedur tisdag efter tisdag. Så plötsligt så upphörde mina möten med honom. Kanske hade han bytt sin rutin ? Ändrat sina tider? Flyttar någon annan stans? Ja alltså jag lovar vad jag har funderat på vad som hade hänt. Jag har saknat honom! Det varma leendet, mannen med cykeln, hans fina aura.
Mina barn har många gånger undrat varför flaskorna ligger där på golvet och jag har förklarat och låtit dem ligga kvar. Så äntligen har jag träffat på honom igen. ⭐️
Numer är han en av dem som vi bjuder på fredagsfika nere på stan och såklart så får han sina flaskor av mig precis som förr. Vi har alltså bara bytt dag. Den tidigare tisdagen är numer fredagar. De 4 flaskorna har blivit en kasse och lite till. ❤️
