Tänk vad lite man vet om livet, ja vilket jag tycker är bra. Om man visste händelser om sin framtid, om man fick exempel på saker som man senare faktist både går igenom och överlever då man väl är mitt i det och där, det är kanske någonting man faktist aldrig skulle få uppleva om man visste det innan. Man kanske då inte skulle våga anta och kliva in i det nya om det serverades och samtidigt presenterades.  Jag är övertygad om att man isåfall kanske valt bort saker eller tom. avstått. Att jag klev in i ett liv för drygt 3 år sedan, ja då jag mötte en man ensamstående med två små barn på heltid (så har det varit från start om än inte ensam vårdnad juridiskt på papperet så som det är nu)  då  kunde jag väl aldrig föreställa mig det jag får bevittna och genomgå/utstå som utomstående men ändå väldigt involverad så som det är just här och just nu. Redan från dag ett har jag alltså fått möjligheten till att vara med två fantastiska bonusbarn mer eller mindre jämt. Såklart träffade jag inte dem  direkt vid första dagen, men det tog inte många veckor innan jag blev presenterad för de små.  Från dess har jag engagerat mig och klivit in som en till vuxen i deras liv.  Fast såklart mer och mer med tiden och framförallt  nu med tanke på att barnens  pappa också antagit rollen som fotbollstränare för ett division 2 lag.  Det uppdraget innebär såklart en del träningar, men framförallt en match någon av helgdagarna varje vecka och då måste ju någon finnas för barnen. Eftersom det finns fler barn i familjen så är det  viktigt att för mig även räcka till för dem. Framförallt till mina stora barn ja för de i familjen som kanske inte alltid finner nöjet i att hänga med till Norra Berget, Leos Lekkand, ja ni fattar..  Det försvårar det såklart ibland att jag har två tonårsbarn men som för mig är minst lika viktiga som mina två små bonusbarn och våran ännu mindre gemensamma dotter. Lägg dessutom in min ståndpunkt att lika viktigt som det är att jag finns för de här mindre bonusbarnen på heltid så är det lika viktigt för mig att min sambo engagerar sig i mina större barn  som är hans bonusbarn. De bor inte med oss på heltid ska jag tillägga, de har en mycket väl fungerande pappa, men de är tillsammans med oss och alla barnen ofta. ✨ 

Ja, hur får vi då ihop det?  Lite tid redan nu till övers för de större barnen och oss själva blev såklart ännumer begränsad genom det här fotbollsuppdraget för min sambo. Ja, så kan man ju tänka och tycka, men för mig blev det möjligheten till att fastställa att vi har hjälp och avlastning varannan helg. Ja att vi ALLTID vet att det finns andra bra vuxna som är med mina bonusbarn så vi kan få fyra helgdagar per månad att ägna till oss själva och mina stora barn. Två dagar av dessa fyra försvinner ju till hemma eller bortamatch, men det är ändå bra nog. Vi får ju kvällarna tillsammans. 

 Fotbollen blev alltså min räddning till att fastställa det. Mina stora barn vet med det att de alltid har möjligheten till att vara själva med mig och min sambo varannan helg. Vi kan faktist gå iväg på en bio, de kan få vara bara de tillsammans med oss och sin minsta syster som de faktist mer eller mindre vill vara med jämt.  De får känna sig  sedda bara de vilket jag tycker är otroligt viktigt med tanke på allt som råder runt omkring.  De är fantastiska och de är absolut de bästa förebilderna  för de små vilket de inte valt in i sina iv. De bara hänger med i mitt val av liv ⭐️ 

Jag är en oerhört stolt tonårsmamma ❤️

Tänk om jag hade sett min framtid när jag stod där för drygt tre år sedan?  Livet bjuder på många härliga överraskningar och det vore bra trisst att veta om dem i förväg. 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *