Äntligen fick jag träffa bror med sin fina familj. Det blir verkligen långt mellan gångerna,senast på våran farmors begravning.
Det är ett tag sedan nu och då var det bara en så otroligt jobbig dag på alla sätt och vis. Mycket som rörde sig i mitt huvud och i mitt liv då. Tur att man på något vis kan se tillbaka på den jobbiga tiden och verkligen se att det går att komma vidare . Att kunna säga till sig själv:efter regn kommer det alltid sol. Ibland kanske lite bakom moln för en tid.
Som vanligt tänker jag när jag åker därifrån middagen hos mamma och pappa ikväll, det får inte vara på det här viset. Vill verkligen vara med dom fina så mycket mer. Redan imorgon tar jag en prommis med min svägerska, sedan åker dom hemöver på tisdag 🙁
Sommaren i söder är fin, så det ska bli ett besök där med bestämdhet 🙂
Innan det bjöds på familjemiddag i Bergeforsen hade jag bestämt med mina kompisar Jossan och Håkan att vi skulle ses på stan’ för en fika på Barista.
Massa frågor hade ordningställts för med på vår fikaträff var också våran alldeles egna hockeykompis Johan Andersson.
Alltid lika kul att få träffa honom, vilken kille! Håkan strålar likt en sol när han kliver innanför caféförrarna.
Känner att jag blir så varm och glad. Den här äkta värmen och kärleken Håkan och mina alla vänner besitter smittar mer än mest, det går inte att undvika och det vill man ju inte heller på något sätt vara utan. Smittas gärna för alltid jag.
Trodde att det ”bara” var Bagar’n vi skulle träffa, men det visade sig dyka upp några fler.
Alltså vilka fina killar, vi hade en supermysig stund.. Jossan o jag satt mest och lyssnade medan Håkan o grabbarna snackade hockey. Underhållande i vanlig ordning när Håkan är i farten och imponeraande som alltid.
Snacka om att denne kille kan allt om hockey ( också)
Efter ett par timmar skildes vi åt. Jag Jossan o Håkan gick åt ett håll, grabbarna åt ett annat.. var tvungen att direkt skicka ett tack för otroligt trevlig stund sms till Johan. Det tog inte många sekunder innan jag fick svar..grabbarna och jag undrar om Håkan skulle vilja hänga med oss och spela TV-spel.
Ringde Håkans boende och efter klartecken därifrån förmedlade jag hockeykillarnas fråga och ni kan ju bara ana fortsättningen. Håkan sken ännumer ikapp med solen hur det nu var möjligt medan vi gick mot Navet där grabbarn väntade..
Håkan kallar mig morsan, men ett sådant här tillfälle önskar man att man kallades brorsan, hade kanske platsat som en i gänget jag med då
;-).
Nej faktist blev det här hur bra som helst, jag och Jossan fick tid till lite tjejsnack och vi hann också i lugn och ro planera en dans som bara vi tjejer ska åka på.
Pratade med Håkan nu för en stund sedan. Det är en kille som garanterat sover gott i natt. Det var som han uttryckte det:
-Lillmorsan, det här är den bästa dagen för mig på länge!
Fina hockeykillar som nu blivit våra fina Happinessvänner.
