Igår stannade allt liksom upp för en stund. Livet, så sjukt orättvist. Hur kan det vara meningen att ett barn på 19 år ska ryckas ifrån oss alla bara sådär? Igår var det begravning och det var bland de tyngsta stunder på länge. Efteråt ska allt bara rulla på och gå tillbaka till det vanliga och det gör det ju på något märkligt vis. Men för familjen och för de närmaste som stod kvar där utanför kyrkan, för dem kommer inte någonting vara detsamma och sig lik. Hur fixar man det? Jag får verkligen panik och blir så ledsen av bara tanken.
Mina tankar och den tröst jag kan bringa skänker jag till familjen.
Vila i frid vackra Ängel, du är för alltid saknad💙