Ju mer jag ser av livet desto mer förstår jag hur väldigt viktigt det är att bli kompis med sig själv och sitt förflutna. Jag tror att det är en rätt vanlig förteelse det här med att lägga locket på, inte prata om saker och ting i onödan och lite låtsas som att det regnar. Skygglapparna kopplas på och kanske tom. de klassiska öronskydden så man ”slipper” att både se och att höra.
Många pratar om det här med att leva i nuet och att ta vara på stunden och för att klara av det så är jag rätt övertygad om att det krävs ett riktigt snack och en ärlig syn på sig själv om vem man är och ”varför det blev som det blev” för att uppnå den där balansen som bör finnas för att må bra och för att uppnå en njutbar nivå. Delar man livet tillsammans med någon annan så är det allt annat än rätt om man inte snackar med sig själv och gör upp med saker som tynger och som man kanske aldrig riktigt har tagits tag i ordentligt. Jag är rätt säker på att de som absolut inte förtjänar att få skit lätt får det pga. att människor lever i någon slags obalans. Att prata om saker, att vara öppen om saker, bra som dåliga är inte samma sak som att älta. Inte i mitt sätt att se det i alla fall. Fast att älta behöver heller inte vara negativt tänker jag, inte så länge som det inte totalt tar över. Ett ältande som leder framåt och som ersätter det dåliga med någonting bra är ju positivt . Så tänker åtminstone jag.
I kväll fick Ellie och jag med oss en av mina fina vänner ett par varv runt Sidsjön. Jag njöt varje steg, vi pratade, ältade och pratade lite till. Känner mig lättad, nöjd och glad. Ja, det är så skönt att dela stunder med människor som tänker och tror lite samma-lika⭐️
