Sena kvällar 

Alltså det är tur att jag är i en ledighets period just nu. Jag är vaken sent på kvällarna , ja långt in på nätterna  stundtals och hur mycket jag än försöker att ändra på det så går det inte just nu. Tidigare har det varit längre mellan alla tokiga saker som händer runt om oss, men numer exploderar det lite nu och lite då, ja när vi minst anar . Det följer inget direkt mönster  och det är väl det som stör åtminstone mig allra mest. Såklart ska jag ta den här ledigheten till att lära  mig att förhålla mig lite bättre. Jag både vill och måste klara av mitt arbete ju. Ett nytt läsår med oerhört många förväntansfulla och taggade barn väntar och de förväntar sig såklart detsamma tillbaka. Jag ska dit, jag ska försöka lära mig att leva med det vi har omkring oss lite bättre och jag har en stor tilltro till olika myndigheter som erbjuder oss hjälp just nu. Fast det är sådana  saker jag också ligger och funderar över sent om kvällarna. Allt som jag ändå ALLTID engagerat mig för och kring, allt jag verkligen brinner för att jobba med och har gjort under så många, många år, ett arbete jag tom. fick en ”Årets Drake för” och som jag fått en så ärofull medalj av polisen för,  ja det kom plötsligt så väldigt nära inpå mig. 

Jag försöker verkligen göra mitt allra bästa för att vara en god förebild för alla barnen  i våran familj, biologiska som extra barn. Jag känner att jag har en lika  god ”conection” med mina egna som extra barn, jag känner också  att jag tar till mig och verkligen älskar mina extra barn lika mycket som mina egna.  Allt detta gör tillsammans att barnen får möjligheten till att växa upp i en god miljö som formar dem till att bli starka och kärleksfulla individer. Hur kan det vara fel?  Hur kan jag rent ut sagt bli hatad , förföljd och uthängd för det?  Kallad för så många hemskheter då det egentligen borde  vara tvärtom?

  Personer i största allmänhet som väljer att lämna och gå vidare borde väl bara vara tacksamma om det kommer någon människa in i bilden där  efter?  Framför allt om det finns barn med i bilden? ! Jag kommer ärligt aldrig någonsin att förstå mer än att detta  allt gör mig oerhört ledsen och förtvivlad.  Det är en av många anledningar till att jag inte kan somna. Tack vare att det är många människor som hör av sig till mig, som jag faktist har börjat våga att  ”pysa” lite till så blir mitt sinne lite lättare att både bära och att hantera.  Så största tack till er alla som finns så otroligt fint för mig.  Jag är en oerhört emotionell person så att prata och att skriva är en oerhört viktig hjälp för mig. Dessutom vet jag att en öppenhet men på ett försiktigt vis  hjälper så många fler med likvärdiga tankar och som här och nu befinner sig i likvärdiga situationer. 

Kärlek och Respect, men framförallt mer Happiness önskar jag till hela världen ❤️