Tänk att detta är en del av våran verklighet just nu, ja att bära face mask då man befinner sig på platser som bjuder in för möten tillsammans med andra. Märkliga tider och någonting som man aldrig kunde förutspå ett år tillbaka. Alltså då tänkte man att det var en hel evighet att ”hålla i och hålla ut” förnågra veckor.
Om man som jag gör, lider av svår PTSD så är det här med face mask och så många andra distans rekommendationer och bestämmelser en skön säkerhet. Framförallt i mataffärer där jag genom mitt tillstånd upplever den största utmaningen. Numer behöver jag inte hitta på mina strategier för att fixa det, nu är det ett krav att vi alla skärmas bort från varandra och t.o.m. får lov att gömma oss utan att det är märkligt. Skönt tycker jag, men såklart blir det inte så lätt att behandla mig just nu.