Det går inte med ord att beskriva känslan av lättnad när den ofrivilliga anspänningen som tyvärr kommer lite extra mycket till mig ett par-tre tillfällen per år lättar och lämnar kropp och knopp. Nu är födelsedagsfirandet äntligen över för denna gång och jag kan sitta ner i min frizon, känna att jag överlevde och faktist nu äntligen kan få börja sova riktigt och må bra igen. (Ni som vet, ja ni vet hur illa det verkligen är.) Jag är inte rolig att vara omkring veckan/veckorna innan och jag mår själv inte alls bra heller i det stressade tillståndet. Dåligt med sömn, allmänt i en obalans. Tänk vad en inte stress totalt kan ställer till det, men för att se det ljusa i det lite mörka, vilken otrolig tur att det ”bara” handlar om ett par födelsedagar per år och juletid. Det kunde ju ha varit så mycket mer och värre. (En klen tröst, men ändå) Idag ställde jag in alla mina åtaganden, som tex. den vanliga söndagsträningen för min sambo och ett par andra chefer. Den trötthet som totalt sköljde igenom och över mig går som sagt inte med ord att beskriva och jag har lärt mig att lyssna till den för att klara av att ta mig upp och komma tillbaka till mitt normala jag igen. Det fungerar faktist och på det viset håller jag på dessa 3 tillfällen per år. Det gäller att hitta strategier och metoder som fungerar och det här med att totalt checka ut från åtaganden några dagar efter är vad som fungerar för mig. Idag har jag inte gjort mycket annat än att bara tagit hand om mig själv, delat tiden med barnen och med min sambo. Så, så magiskt och så, så nödvändigt. En prommis i skogen är också någonting som gör mig hel igen så det ska jag nog också få till innan kvällen. Var rädda om er själva och de ni har nära. Krama varandra lite extra och lite mer ofta.❤️