IgĂ„r drog en del av familjen ivĂ€g pĂ„ skidor, dvs. Robban och vĂ„ra tre barn som bor hemma. Jag plockade lite och fixade matsĂ€ck för att ta med och komma efter dem. Jag tog för givet att jag skulle möta dem men de hade tydligen bestĂ€mt sig för att ta en liten annan vĂ€g, nĂ€r jag var inne pĂ„ mitt tredje varv i spĂ„ret utan att ha mött en endaste mĂ€nniska sĂ„ började jag fatta att de inte var dĂ€r, nej de hade valt en annan vĂ€g. Efter ett tag fick vi kontakt Robban och jag och det visade sig att han och barnen hade kommit totalt fel och pĂ„ sĂ€tt och vis vilsen. Det slutade med att jag fick gĂ„ hem för att hĂ€mta bilen. Med nĂ€rmare 2 skidmil i kroppen eller. 1, 9 mil för att vara mer exakt sĂ„ orkade de inte ett endaste stavtag till. Imponerad det Ă€r jag av dem alla, har vet inte sjĂ€lv om jag ens orkat Ă„ka sĂ„ lĂ„ngt men med en pappa som hĂ„ller humöret pĂ„ topp och med alla spĂ€nnande vĂ€gar genom skogen sĂ„ fixade barnen det sĂ„ bra. Lilla Ellie som inte ens fyllt sex Ă„r blev en SuperhjĂ€lte för oss alla men vi kom snabbt fram till att hon blir sĂ„ vĂ€ldigt duktig för att hon har sĂ„ fina förebilder i familjen 🌈