Plötsligt stannar allting bara upp och ingenting känns varken betydelsefullt eller ens viktigt. Förutom att ta vara på varandra, ja man blir starkt påmind om att krama om sina nära och kära lite extra och att säga just de där fina orden som vi kanske ofta tänker om varandra men som vi kanske inte alltid säger till varandra. Vad skrämmande lite vi egentligen vet om livet och kanske också om just varandra. Vad sjukt orättvist det också är! Somliga människor bara slarvar bort sina liv medans andra ska ryckas ifrån oss alldeles, alldeles för snabbt. Livet hade ju precis och just NU startat. Ett ekande och tomt VARFÖR?! ….

R.I.P fina A❤️