Line och William fick åka till farmor och farfar igår och där är de kvar. Pappa drog iväg till fotbollsträning på morgonen, så kvar blev vi, Lilla Ellie och jag. Jag är så tacksam över den mentalitet denna lilla människa besitter, för hade det inte varit så då hade vi lätt hamnat kvar i soffans sköna hörn denna morgon istället för att åka på gymnastiken. Det är verkligen saker som får mig att grubbla och fundera en hel del just nu och det gör mig väldigt trött. Det händer någonting nästan varje dag numer som får mig att reagera. Samtidigt som det är jobbigt så tror jag på något vis att det är bra. De tuffare insikterna av olika slag är både nyttigt och värdefullt och självklart slår det hårdare då det handlar om människor som man har någon slags koppling eller relation till. Att lära sig hur de i sin omgivning fungerar är förmodligen bra. Förhoppningsvis kan man kanske lära sig att inte vara alltför naiv och blåögd som i hela mitt liv typ varit mitt signum.
Lär man sig det bättre så inbillar jag mig att man inte blir fullt så ledsen och påverkad då verkligheten slår till. Jag sammanfattar dessa insikter alltså som värdefulla och bra men rätt jobbiga också på samma gång.
Min lilla MiniBubbla hjälper mig iallafall varje dag att fortsätta att ha fokus i rätt riktning och det är tveklöst framåt.
Man lär så länge man lever, i den meningen ligger det mycket med klokhet och snart ska Ellie få åka till sin fina mormor och morfar vilket betyder att jag ska få egentid att tillbringa tillsammans med den bästa. En person som känner mig utan och innan, en person som jag mår allra bäst tillsammans ned❤️
