Jag är en mästarinna på att fotografera. Jag fotar så mycket, i tid och i otid att jag också precis som barnen emellanåt (läs nästan jämt), blir trött på mig själv. Fast trots att jag har så oerhört många bilder sparade i min telefon och från många år tillbaka så finns det inte något fotografi som inte är kopplade till autentiska upplevelser och därför blir till minnen som är kopplade till situationen och såklart till oss som fanns med i händelsen som fotografiet beskriver ”in real”. Det är en stor anledningen till att jag faktist inte blir lika arg längre och det kokar inte fullt så mycket i mig då MINA eller min sambos foton dyker upp fast från annan avsändare. Visst, jag kommer alltid att stå fast vid och tycka att det inte hör till ett schysst beteende det här med att sno andras foton utan tillåtelse, men samtidigt så är det ju också lite sorgligt att ta steget till att verkligen göra det. Det är ju helt förskräckligt att inte jobba med eget material pga. att omständigheterna sätter helt stopp för det, men att sno bilder från personer som man uttrycker ett sådant förakt och ett så stort hat till, (ja vi har även sådant väl dokumenterat) så är det ju svårt att inte höja lite på ögonbrynen.
Med ens som detta foto kom till våran kännedom (ja på det vanliga viset) så kunde jag direkt koppla ihop det med både en händelse och en känsla. Detta ögonblick var ett mycket känslosamt sådant. Våran storkille tröstade minstingen efter att han och hans mellansyster hade fått öppna paket. Det var HANS födelsedag men det hade smugits med paket till alla barnen, eller rättare sagt, till två av tre små barn i våran familj! Tioåringen var snabb att rädda situationen genom att bekräfta den lilla, berätta för henne hur fel han också tyckte att det var att hon inte fått något paket och han förklarade också helt och hållet om vad det handlade om. Han använde sina ord och sina värderingar. Han berättade vad han tyckte om det samtidigt som han tittade på sin pappa och på mig: ”- Visst är det OK att vi åker och köper en present även till Lillan senare då affärerna öppnar?” Han är så klok och han var den som ”räddade” situationen faktist. Även om vi aldrig köper paket till någon annan än den som fyller år så finns det ju andra vuxna som väljer att göra på annat vis. Det kommer vi aldrig ifrån och hur de väljer att göra har vi inte heller med att göra eller kan styra över. Att då se barnens reaktioner, hur deras inställning till det hela blir säger så oerhört mycket. Detta är ett så starkt minne för mig. Det säger så mycket om hur olika alla vuxna är men också hur barn så snyggt räknat ut det och därefter tar ett beslut om vad de tycker är rätt eller fel i det hela . Att bara reflektera på det vis som våran stora grabb gjorde vid denna stund gör mig trygg och faktist lugn. Man lär sig nämligen från allt. Både från bättre och sämre exempel.
Ps, har ”pimpat” fotot nu. Någonting som jag tydligen hade missat upptäckte jag tidigare ⭐️
