Jag är så lyckligt lottad som haft turen att ha blivit rustad med så bra värderingar sedan barnsben. Så pass att jag med stolthet kan säga att jag har formats till en hyfsat vettig vuxen som gärna tar på mig rollen som god förebild för våra barn och ungdomar. Jag brukar inte framhäva mig själv direkt för jag tycker sällan att det behövs, det man gör visar nämligen mer än det man säger och faktist så blir jag bara mer och mer på det klara med att de som mår sämst och de som väljer att inte ta ett ”vuxenansvar” över huvudtaget, nej tragiskt nog inte ens för sig själv, är tyvärr de som skränar och skriker både som mest och värst. Det man är och står för märks och det är väl det som räknas tänker jag men självklart så struntar jag inte i galenheterna som tyvärr aldrig verkar få något slut.

På senare tid har jag ändå börjat med att ta ton och jag kliver faktist fram lite oftare nu än förr märker jag. Självklart så påminner alla barn och unga som väljer att vara tillsammans med mig och som lyssnar till mina historier, tips och råd om att det jag förmedlar, det är någonting som de tar till sig av och tom. efterlever. Ja jag har faktist så många exempel på det vilket är direkt fint och rörande i sig. Det är därför egentligen lite dåligt och fånigt av mig att inte ge mig själv en klapp på axeln och lite ”kred” för att jag hamnat så rätt i mitt liv, till vardags och i mitt arbete. Det som jag periodvis blivit och fortfarande blir utsatt för påminner självklart också mig om vilken viktig roll jag faktist har. Dessa för mig helt overkliga vuxna påminner mig om hur viktigt det verkligen är att lära våra barn och unga hur man ska bete sig. Deras dåliga beteenden blir helt enkelt mycket ”bra” exempel på hur man INTE ska bete sig. Detta har jag i åtanke varje gång jag får möjligheten att få möta unga och i de stunderna försöker jag att förmedla så mycket klokhet som jag bara kan.

Jag är också väldigt tacksam över att de tar vara på mig och det jag försöker att sprida och förmedla på min arbetsplats. Varje gång en ungdom kommer fram till mig efter att vi haft ett snack och säger: ”- Jag ska göra som du Ms. Bubble, jag ska aldrig någonsin ta i en cigarett” eller då någon förälder säger till mig att deras barn har bestämt sig för att bli en sådan dansfröken som mig då hen blir stor så känner jag att jag har lyckats med det jag gör. Det driver mig också vidare och framåt. För ett par veckor sedan hamnade jag i en riktigt intressant diskussion gällande rökning. En ungdom var väldigt upprörd då hon berättade att hon hemskt nog såg en gravid tjej/kvinna röka. Eftersom jag själv också vet att det sjukt nog förekommer så triggade det igång mig ordentligt. Ja, lika upprörd som tjejen var blev även jag. Samtidigt kände jag någonstans i min totala frustration en slags lättnad då denna ungdom lyfter detta till ett samtal med mig. Det ger ett slags hopp om att det jag försöker förmedla faktist ger någon form av effekt. Jag har alltid varit av den åsikt att vi behöver bli duktigare på att prata om saker med våra unga. Vi skyddar dem inte genom att inte prata om verkligheten. Det som finns existerar ju oavsett om vi pratar om det eller ej.

Jag har som sagt exempel på att blivande mödrar inte bara rökt sig igenom en graviditet utan flera. I mitt stilla sinne kan jag undra hur det påverkar barnet/barnen och min oro sträcker sig långt utanför fosterstadiet i mammas mage. Hur blir det för dessa utsatta barn i framtiden? Hur blir det som tonåring? Kommer suger att finnas extra mycket? Suget som gör att det blir mycket svårare att stå emot och att säga nej då kompisttrycket knackar på? För mig är detta helt oförsvarsbara beteende mot helt oskyldiga en typ av misshandel! För om man gör det aktiva valet att röka dagligen under sin graviditet, vem tänker man på då? Den frågan känner jag att jag inte behöver svara på. Jag anser att det är någonting som inte behöver besvaras för det ör ju en solklar egoistisk handling och ingenting annat!

Ps. Detta är ju en blogg som JAG, Annelie Nordin skriver i. Det borde ju inte behövas ett förtydligande men ger det ändå. Självklart så är det ju utifrån MINA personliga erfarenheter och utifrån mina egna personliga värderingar jag därför också skriver. Jag förstår SJÄLVKLART att jag INTE delar samma värderingar och åsikter med alla. Hur skulle det kunna vara så? Jag menar vi är ju alla väldigt olika och ser därför på saker och ting på helt skilda vis, det förstår väl alla?! Fast fortfarande så är detta ändå MIN blogg och på MIN plattform så uttrycker jag mig på mitt vis och utifrån mitt sätt att tycka och tro. Väljer man att följa just mig och min blogg så hoppas jag att det är för att bli lite inspirerad eller kanske för att känna igen sig med tanke på att jag emellanåt även delar med mig av hur jobbigt jag och min familj stundtals har det. Om man far illa av/tar åt sig på fel vis av vad jag skriver så gör dig själv en stor tjänst, hitta någon annan person som insprutar dig och gör dig på bästa humör. Mitt mål med det jag delar och skriver är att försöka få alla att tänka till, reflektera och kanske också inspirera så pass att det leder till att du som läsare/följare till mig vill bidra till att arbeta för en lite snällare, och bättre värld ❤️

Kärlek övervinner hat, det vet jag❤️