En alldeles underbar kĂ€nsla som Ă€r sĂ„ vĂ€ldigt svĂ„r att klĂ€ in med ord uppstĂ„r alltid i hela mig dĂ„ jag kliver innanför ytterdörren till vĂ„rt fina hus efter att jag varit bortrest nĂ„gra dagar (denna gĂ„ng ett par dagar i Falun för roligt uppdrag pĂ„ en mĂ€ssa). Att mötas av vĂ€rldens finaste barntrio som med hela sig, ja bĂ„de via kroppssprĂ„k och verbalt uttrycker hur glada de Ă€r att jag Ă€r hemma igen Ă€r fantastiskt och mer dĂ€rtill. Det betyder sĂ„ oerhört mycket och det pĂ„minner mig sĂ„ starkt hur mycket kĂ€rlek vinner över hat. Barn lĂ€ser av och förstĂ„r sĂ„ mycket mer Ă€n vad ord nĂ„gonsin kan beskriva. De kĂ€nner av, Ă€r kritiska och nĂ€r de bestĂ€mmer sig för att nĂ„gonting kĂ€nns pĂ„ riktigt, dĂ„ gĂ„r de verkligen ”all in”. Jag pĂ„minns ofta genom banes beteende mot mig om hur lyckligt lottad jag Ă€r som blivit utvald att fĂ„ uppleva detta otroligt starka och sĂ„ fina. Det Ă€r nĂ„gonting som jag nĂ€mligen aldrig har tagit för givet. Det sitter inte direkt i nĂ„gon titel om ni förstĂ„r vad jag menar. Ett barns kĂ€rlek kan man inte lura sig till, det Ă€r nĂ„gonting man helt och hĂ„llet mĂ„ste förtjĂ€na. Jag Ă€r som sagt oerhört lyckligt lottad som fĂ„r möjligheten att Ă€lskas och att Ă€lska sĂ„ mĂ„nga barn. TĂ€nk, fem fina i vĂ„ran hĂ€rliga Cirkusfamilj ❀