En vecka har vi nu funnits de flesta vardagarna några timmar under eftermiddagarna. Vi finns i huvudsak för de små och för att öka tryggheten för de som känner arr det behovet finns. Jag kan redan efter dessa dagar konstatera att det är väldigt många återkommande människor som verkar ha Bussnavet i Sundsvall som någonting helt annat än en plats att befinna sig på för att kliva på och av bussen. Det är direkt beklämmande att se hur verkligheten gör sig påmind om hur otroligt många människor som inte direkt är den bästa versionen av sig själv befinner sig där av direkt felaktiga anledningar och frågar man mig så kan jag rabbla exempel som stärker det jag menar .) att befinna sig vid Navet i flera timmar, hur kan det bli så fel?

Jag citerar vad våran snart 10-åriga grabb sa då vi mötte en missbrukare vid Östersund station i väntan på tåget hem för några veckor sedan : ”- man kan ju bara hoppas att ingen här känner den personen eller att personen INTE har några barn’! Starkt, ärligt, klokt och förmodligen hårt för de missbrukare som just väljer att befinna sig öppet och synligt vid offentliga platser. Fast oerhört ärligt och modigt att kunna uttrycka sig på det viset. Jag förstår helt och fullt vad mitt bonusbarn menar. De senaste fem åren har jag lärt mig det mer ordentligt än någonsin tidigare. Den tuffa verkligheten kom plötsligt så väldigt nära och det är en verklighet som är ordentligt påfrestande för oss alla.

Tillsammans på stans premiärvecka är nu över och det har gått så otroligt bra! Jag ser fram emot varje eftermiddag nere vid Navet för jag vet att varje litet ögonblick som vi finns där gör skillnad för många ⭐️