Det var inte alls så många dagar sedan som jag var i Prag och kände den totala avslappningen och med absolut noll oro! Den känslan längtar jag enormt mycket tillbaka till och framförallt igår då jag befann mig på Birsta City. Jag bestämmer såklart helt och håller själv då jag utmanar mig till att försöka komma tillbaka till mitt normala liv, derbyrivalerna inte någon annan som tvingar mig såklart, men det kan inte hjälpas att jag ibland faller igenom och jag blir av det helt trött och slut.
Att medverka i ett event på ställen i min egen stad jämför jag med att springa ett helt maraton (fast jag aldrig har sprungit något) jag blir helt slut och det är väl för att jag precis har varit iväg och med den resan återigen blivit påmind om hur en dräglig vardag faktist ska få vara som det blir så extra påtagligt när jag är hemmavid igen. Det är inte meningen att man ska gå runt och känna en oro eller en direkt rädsla. Fast återigen så får jag påminna mig själv att det endast är jag och inte någon annan som kan göra någonting åt denna känsla. Att hålla mig ifrån är kanske någonting som fingerar i stunden, men det är inte någon vidare bra strategi för ett värdigt och drägligt liv framåt.
Prag för ett par dagar sedan:
