I går var det en vecka sedan jag fick ett samtal ifrån min sambo. Jag var ju i Strömsund några dagar tillsammans med mina två bonusbarn och hade alltså åkt iväg från mina övriga tre biologiska barn. Det i sig säger rätt mycket om hur jag ser på mina två bonusbarn, ja det om något bevisar faktist det jag alltid känt och säger, nämligen att de två är precis lika mycket mina barn som de övriga tre❤️
Fast detta samtal från min sambo tumlade om mig lite för en stund. Den första anklagelsen mot mig själv var; ”Hur kunde jag lämna henne hemma, min biologiska minsting och bara ta med våra andra två små, vad är jag för dålig mamma!” Ja , anklagelserna och kritiken mot mig själv och ifrån mig själv var stor just då vill jag lova, men som sagt, det bevisar verkligen hur lika jag ser på alla familjens fem barn!
Det min sambo sa var att han och ”lilla E” hade hamnat på akuten. Lillan hade haft en rolig stund på Himlabadet tillsammans med sin farmor men tyvärr slutade det lite olyckligt. Hon slog ett djupt jack i sin lilla haka och tyvärr så var de tvungna att åka för att limma ihop. Detta inträffade alltså för en vecka sedan. Dagen efter hade vi planerad hemresa och det kändes så skönt att få komma hem för att krama om min minsting ordentligt.
Så var det återigen dags. I går ringde de från förskolan och Lilla E hade såklart ramlat och slagit upp jacket igen. Detta skedde precis då jag och min sambo skulle följa med min äldsta son på hans sista utvecklingssamtal , så min sambo fick sticka iväg med Lillan istället och jag kom efter till sjukhuset när samtalet var slut.
När jag kom upp till akuten möttes jag av två slagna hjältar. Det hade precis varit världens kamp efter att Ellie fått den första spruta rakt in i det öppna såret. Att sy som var nästa tänkta steg i processen vägrade hon att gå med på och det är ju inte ens tänkbart att få en 3-åring som har bestämt sig för att inte ligga stilla att genomgå en sådan procedur. Stillhet krävs nog för att få snygga stygn på rätt plats.
Doktorerna var borta en stund och när de tillslut kom tillbaka så bestämde de sig ändå för att tejpa med sådana små stripes. Ett ärr kommer det att bli, men de konstaterade att det skulle det ha blivit även om de hade valt att sy.
Idag och i morgon är Ellie hemma från förskolan. Idag tillsammans med farmor och i morgon med sin mormor och morfar. Det blir två dagar med enbart lugna aktiviteter. Såret är ju fortfarande rätt öppet.
Nu hoppas jag att det blir länge innan det händer mer tokiga saker som kräver sjukhusbesök. I lördags var vi nämligen också på akuten då lillans armbågsleden hade gått ur led . Ja det är inte lätt att vara liten. Man blir också prövad som förälder, eller iallafall vårt psyke 😅
