I går var jag en sväng på IN-Gallerian och helt själv!!! Det är INTE en grej som jag är bekväm med och så har mitt liv sett ut de senaste åren. Jag åker mer eller mindre aldrig iväg till Birsta eller stan” själv och gör jag det så är det ett medvetet val jag gör för att träna på att komma över den fruktansvärda känsla av oro och rädsla som jag tyvärr ständigt känner. Jag gruvar mig tom. med sällskap! Fast att säga till sig själv och andra att det inte är OK, att det är sjukt hur det har kunnat bli på detta viset för mig osv. , det hjälper ju inte till att det ska bli bättre! Det blir ju snarare tvärtom. En sådan ständig negativ påminnelse gör ju bara på så vis att jag isolerar mig ännu mer. Det fanns en period för inte så långe sedan som det blev på det viset, så den dåliga erfarenheten har jag med mig när jag tänker att det måste ske en förändring. Därför har jag alltså börjat tvinga mig själv till att övervinna denna ständiga ”tickande bomb” känsla och utmanar mig själv numer till att göra dessa jobbiga utflykter med endast mig själv som sällskap lite mer frekvent.
Igår gick jag alltså helt själv till IN Gallerian. Jag besökte inte många ställen, men när jag tillslut kom till Apoteket så var jag bara tvungen att fråga kvinnan i kassan: ”- Alltså har ni problem här också med folk som kommer in för att sno saker?” Ja, jag var tvungen att fråga för på två andra butiker jag tidigare var in på så gick jag också till personal för att berätta vad jag såg. Det var helt klart personer som höll på att sno grejer. Rätt öppet och klumpigt faktist. Jag blir helt galen på att det är så här och min fundering är om jag mer ser detta nu, ja likt fenomenet att man bara ser gravida runt omkring då man går i babytankar själv, eller om det helt enkelt är så illa att det är så mycket och så uppenbart att det INTE går att missa för oss hederliga runt omkring.
Kvinnan på Apoteket svarade att det är rätt ofta larmknappen för att kalla till väktare används och det är ju svar tillräckligt och nog om hur illa verkligheten ser ut.
Jag trivs bättre hemma och i skogen jag. Det blir som en skyddas verkstad bort från eländet. Fast när vi ser saker eller när vi är med om saker som INTE är OK så är det viktigt att agera. Det gör i alla fall jag och min sambo ALLTID.. vi har absolut NOLL tolerans och någonstans tänker man ju och innerligt hoppas att det är någonting som ska hjälpa personer med så kraftfulla problem istället för tvärtom, att det ska bli ännu värre.
Jag tänker alltid, så länge det finns liv så finns det hopp och att sluta tro på en schysstare tillvaro, ljusare framtid och en bättre värld får/tänker vi aldrig göra ⭐️