Vilken dag!

Oj, vilken dag!  Jag vet inte hur jag ska summera den.  Jag fick frågan ett par gånger fast vid olika tillfällen och av helt olika personer: ”Hur mår du, ja personen Annelie Nordin i allt detta?  Det  sjuka är att jag inte har något riktigt svar på det. På något knepigt  vis så hinner jag inte tänka efter, eller kanske inte riktigt tillåts att tänka och känna efter, för vad skulle hända då?!  I jobbiga situationer kan man också finna styrkan,  jag är alldeles övertygad om att det är så och ännumer säker nu i livet än någonsin att jag fungerar så.  När det dessutom händer så helt främmande och direkt overkliga saker, ja men då har jag nog heller  inte förmågan att förstå så därav kanske anledningen till att det just blir svårt att svara på den direkta frågan, ja hur jag  Annelie påriktigt mår.

Efter en lång och speciell dag som avslutades med möten både tillsammans som hel familj och enskilt var det skönt att komma ut på en sen prommis. Kroppen och sinnet bara skriker efter luft och att få andas efter dagar som dessa.   Det är tur att jag har rätt spontana vänner som gärna hänger på, för på kvällen vill jag inte gärna gå ut själv även om jag sjukt nog känner mig hyfsat trygg på alla ställen förutom på stan’n.  Innan jag smet iväg på min sena  prommis så drog jag igång projekt pumpatillverkning a la’ Halloween med mina fina bonusbarn. Detta efter minstingen kommit i säng. Vissa dagar är det så skönt att det bara är just vi som pysslar. För lika viktigt som det är för oss vuxna att ventilera och pysa ur sig diverse händelser och saker så är det såklart lika viktigt för barnen, och jag är lyckligt lottad att jag blivit en person för dem som de obehindrat pratar med ❤️