Förra veckan började förskoleklassen på riktigt för våran finaste 6-åring.  Eftersom mitt arbete i skolan också drog igång som mest precis samtidigt så hann tanken komma att jag inte hinner  att följa med till hennes stora dag och givetvis var ju hennes största trygghet i livet med, pappa Robban. Dessutom har hon fått tjuvstartat i några veckor då hon gått på fritids i samma byggnad och tillsammans med några av hennes fröknar  veckorna innan. I samband med den starten fanns jag givetvis med.

Jag hann med att tänka dessa tankar, men när vi väl började prata så insåg jag rätt snabbt att det inte var något alternativ att ens presentera mina tankegångar.  Det var så oerhört viktigt att jag ocks fanns med och gärna redan klockan åtta på morgonen😊 Jag hade en del på mitt arbete inplanerat sedan tidigare under morgonen så för mig var det tillräckligt att få till att komma till tiden 930, ja då själva förskoleverksamheten drog igång på riktigt!  Jag kom precis efter det att alla föräldrar satt sig och barnen placerat sig  i ring och jag tänkte att jag kan ju stå i dörrens öppning så jag inte stör  med min lite sena ankomst , för det viktigaste var ju ändå att den stolta 6-åringen såg att jag var där. Det gjorde hon!Hon började vinka och vifta, pekade mot sin pappa där han satt. Sötaste unge, det var ju bara att lyda, störa lite grann för att bege mig åt det håll som hennes små men ack så bestämda armar och  händer visade . Tänk, det hade ju verkligen kunnat vara tvärt om!  Jag är så glad att få detta så naturliga kvitto på att jag duger bra som extra förälder på full tid⭐️✨⭐️