Kloka och okomplicerade

Barn är oslagbara på alla vis. Jag blir lika imponerad varje gång jag pratar med barn om vad jag utifrån mitt vuxna tänk tror är jobbiga situationer.  Senast när vi var på samtal på Skeppet där  vi går regelbundet tillsammans med min sambos barn så blev jag extra påmind om hur fantastiskt barn verkligen fungerar. Det här med att leva i stunden och att ta vara på det bra i sin närhet, det kan dessa små liv vill jag lova. Mig kallar de ju för sin ”låtsasmamma” för de har ju en riktig mamma. Samtidigt som de resonerade lite fram och tillbaka (det är träffarnas syfte) så sa ett av barnen: ”Men Annelie du är ju egentligen inte alls på låtsas  för att  du är ju med oss nästan alltid!” Ja exakt lika  mycket som våran pappa är med oss så därför är du ju inte alls på låtsas” , fyllde den andra i. Så sött och så klokt och det fina i det hela är att jag aldrig någonsin försöker få dem att tänka  eller säga på annat vis. De har som sagt en mamma.  Jag är deras ”låtsasmamma”  men är en väldigt levande och betydelsefull sådan i deras liv törs jag faktist skriva. Den dagen jag tillfrågades om jag kunde tänka mig att följa med och vara med under en hel skoldag, något faktist bara farmor fått vara för övrigt så insåg jag ännu mer  att jag inte  bara  har en stor plats i min sambos barns  liv, jag tolkar det som om jag betyder väldigt mycket för dem också. Mina barn och andras ungar brukar det heta, men så tänker jag ärligt inte länge. Jag vet inte ens om jag tänkt så någonsin faktist!  Jag tycker nämligen om dem som om de vore mina, och med tanke på den speciella livssituation jag hamnade i (ja mina stora barn också för den delen) så är jag oerhört glad att jag verkligen känner på det viset. Om det inte vore så då skulle detta förmodligen  vara helt ohållbart!

Imorgon åker jag tillsammans med mina  bonusbarn på ett litet äventyr.  Ja det är bara  de två tillsammans med mig. Ingen lillasyster, inga stora syskon och ingen pappa. Vi åker på ett spontant äventyr med en övernattning.  De längtar så oerhört mycket sa de innan de somnade ikväll vilket glädjer och värmer en ”lådsasmammas” hjärta  (hehe).Det förvandlar faktist det här ”låtsas” till ännu lite mer levande. 

Underbara, naturliga och spontana ungar. Tänk om vi vuxna vore lite mer så?  Istället fokuserar vi generellt på att söka fel. Varför fokusera på dåliga saker istället för att glädjas tillsammans med de små?  För att inte fastna i de tankegångarna  så tröstar mig ofta med orden: människor som uttalar sig  negativt, människor som aldrig kan visa tacksamhet mot andra  och som istället för att säga vänliga och positiva saker vräker ur sig skit och elakheter  är människor som förmodligen känner sig så misslyckade och så dåliga med sig själva men tar tråkigt nog ut det mot andra som inte all förtjänar det.  Jag vet inte, men när jag låter liknande förklarande tankar gå igenom min kropp och mitt sinne så blir det lite lättare att inte låta det negativa ta över , störa och knycka den energi som jag verkligen behöver mobilisera till mina nära och kära, på mina egna barn och på mina lika fina bonusbarn.  Vi är ju ett gäng 💕