Det finns ett utryck som alltid dras under säkerhetsgenomgången i flygplanet innan det lyfter.
”Hjälp dig själv innan du hjälper någon annan”
Jag frågar mig själv lite då och då om jag verkligen skulle fixa det momentet i ett kritiskt läge. Jag som inte ens klarar att praktisera det i mitt vardagliga liv.
Hur ska man någonsin bli duktig på att lära sig att sätta sig själv i första rum? Jag kommer förmodligen aldrig att klara av det för jag vet inte hur man övar sig till att bli bra på det.
En dag som denna funderar jag lite mer över det. När jag tidigare idag gick ifrån mammografi undersökningen som jag i sällskap med många andra var kallad till. Inom ett par veckor ska det komma ett brev med undersökningens svar.
Tänk om det svaret inte är ett positivt svar? Tänk om min oro jag känner är befogad? Jag är ingen negativ människa till grunden, eller jag har åtminstone aldrig tidigare varit det, men med tanke på att min energinivå är rätt låg för tillfället och har varit en längre tid så finns det inte så mycket kraft kvar helt enkelt. Jag skulle inte fixa ett negativt svar just nu. Jag har varit alldeles för dålig på att praktisera begreppet ”hjälp dig själv innan du hjälper någon annan”.
Varför jag skriver detta är för att jag tycker det är otroligt viktigt att lyfta. Både för mig själv och för andra. Jag är rätt säker på att jag är långt ifrån ensam om att känna såhär.
