Vi har verkligen tur att vi lever i ett land som Sverige. Så tänker jag ofta. Även om det stundtals även här känns hopplöst då man ser sig om i samhället. Alla tragiska och tråkiga livsöden, hur framförallt många vuxna ställer till det både medvetet och omedvetet för att sedan vara de här personerna deras barn ska se upp till.
Listan kan göras lång på hur mycket med tokigheter det finns runt om oss och ibland dessutom närmare än vi både anar och vill.
Det är problem vi ändå kan handskas med. Ja stabila vuxna med hyfsat klar blick får kliva in, eller rättare sagt har en skyldighet att göra det för medmänniskor när det krävs.

Jag ligger ofta vaken en stund både på natten och tidig morgon.
Det är i samband med att jag ammat min Lillan.
Innan jag lägger henne tillrätta i sängen igen tittar jag på henne långa stunder och lovar henne att jag ska finnas där när hon växer upp. Om jag av någon anledning blir sjuk så ber jag till högre makter att jag blir så pass frisk i min sjukdom så jag tänker klart då det gäller mina barn.

Vårat samhälle och omständigheterna som påverkar oss runt om blir förmodligen inte mindre tuffa. Känslan av att få duga för den man är när kraven utifrån ökar blir förmodligen inte lättare att handskas med.
Finns det dessutom inte några stabila vuxna eller goda förebilder som jag brukar säga runt om så blir det hela ännu svårare.

Ja….
jag har precis som många andra följt programserien ”Djävulsdansen”.
Har ni inte sett den så gör det.
Oavsett om man har eller har haft med personer att göra som lider av psykisk ohälsa eller missbruk av olika slag så är detta något för alla att ta del av.
Det är ett skrämmande och ett mer vanligt samhällsproblem än vi anar.
Något många inte väljer att prata om pga. både skam och rädsla.
SVT har visat detta några veckor och programmen berör långt in i själen.
Fantastiska personer som öppnar upp för samtal.
Förhoppningsvis hjälper dessa program både drabbade och alla som är medberoende i kampen om rätten att få till ett värdigt och fungerande liv.

Ingen kan göra allt men alla kan göra något brukar jag säga.
Det kanske är dags att ta krafttag igen?
Det är kanske nu det är läge att återuppta mitt intensiva arbete för att verka och stärka barn och ungdomar i kampen om hur viktigt det är att aldrig tappa tron på sig själv.
Oavsett vad som händer runt om oss så finns det möjlighet till att ta ställning och välja sin egna väg. Förutsättningarna som gör det lättare eller svårare ser såklart olika ut för oss alla.
Jag är en person som har så svårt att se på eller låta jobbiga händelser bara passera. Jag är en person som måste agera för att inte tillslut gå sönder av inre frustration.
Jobbiga situationer och upplevelser jag själv stöter på i min vardag försöker jag använda till att göra något bra av.
Framtidsgalan är ett solklart exempel på det.
Jag tror det är läge snart igen.
Ett arbete som både stärker mig själv och andra kan ju aldrig vara fel.
Min dröm och ammbition är att få min chef och min arbetsplats med i mina tankar bara.
Ingenting är omöjligt för vill man då kan man!

20141009-082409.jpg

20141009-082416.jpg

20141009-082424.jpg

20141009-082432.jpg

20141009-082439.jpg

En tanke på “Tufft klimat”

  1. det var längesen vi var med Framtidsgalan hoppas vi kan forsätta med dom igen det var jätte roligt vara med dom det var jätte kul att ha show

Kommentarer är stängda.