Ellie är nu dryga sex veckor.
En fantastisk liten skapelse som för det mesta verkar nöjd med livet.
Hon äter och sover, däremellan är hon vaken korta stunder.
På natten är det två ibland tre mål mat som gäller och ett par blöjbyten såklart.
Att ingen annan i familjen vaknar, nej det tom. snarkar en person bredvid oss då vi pysslar på, är ett bevis nog på hur duktig hon är våran lilla nya familjemedlem.
Jag vill inte ens tänka på hur det hade varit om jag hade behövt hjälp och avlastning, så som jag behövde då min äldsta var liten och hade kolik i ca. 3 månader.
Hon tog flaska precis som alla mina barn gjort från start så det betydde att flera av nätterna hjälpte barnens pappa till och lät mig få ett par helt sovande nätter emellanåt.
Det behövs som sagt inte nu. Visst ska jag erkänna att jag ibland känner mig trött, men att be om hjälp från en person som på skalan är tröttare avgör att jag aldrig skulle komma på tanken att fråga om hjälp.
De få dagar varannan helg, ja då jag skulle kunna få hjälp, då det inte finns några som kräver hans fulla uppmärksamhet på det ena eller andra viset, då är han om möjligt ännu tröttare.
Förmodligen för att han då har möjlighet att släppa sitt 100 procentiga ansvar för ett kort ögonblick.
Sover ännu djupare och hårdare om natten.
Ja så tack och lov att vi fått en liten SuperEllie.
Jag ska bara bli duktigare på att vila då jag har möjlighet under dagen.
Mitt järnvärde är fortfarande inte på topp så att sova det behöver jag också.
