Inland klagar man över sitt liv, sin situation, hur man har det. Missnöjsamheten bara viner i luften och kan läsas i skrift på både bloggar och andra sociala medier.
Jag kan komma på mig själv att också stundtals hamna lite där pga. egenvalda negativa tankar.
Visst måste det få vara så ibland, men samtidigt om man ser sig runtomkring, allt som visas på TV angående
världens svältande barn, krig och andra riktiga besvärligheter då får man ju lov att skämmas.
Det är bara i sin närhet finner man ju situationer då man verkligen får tänka till. Där någon i familjen tex. drabbats av svår sjukdom, man på avstånd följer kampen månad efter månad och undrar på avstånd hur man överhuvudtaget orkar kliva upp på morgonen, vart meningen och rättvisan i livet tog vägen.
När de som klagar värst och mest över sin livssituation som de så fint varit med att ställa för får mig i så dåligt mod.
Nej, sluta klaga. Börja öppna ögonen, ta tag i livet och livssituationen, börja leva i nuet utifrån de förutsättningar som skapats utifrån tidigare egen delaktighet.
Tar man sitt ansvar i allt som tidigare hänt, negativa som positiva händelser så tror jag också det är lättare att njuta av livet som pågår just här och just nu.
Om man glömmer för stunden är det ju bara att ta en titt på nyheterna.
Inte så mycket upplyftande våra medmänniskor runt omkring i världen är med om dagligen.
