..vad är en familj egentligen?! Ja i
”mordern” tid, alltså nufördiden är familjebilden kanske inte densamma som förr i tiden! Den traditionella familjen, mamma pappa barn är helt plötsligt ett rätt unikt fenomen!
Tragiskt..ja det tycker jag faktist på riktigt!! Jag är själv skild, har varit ensam i rätt många år( ja egentligen krasst enda sedan jag och barnens far valde att gå skilda vägar för sju år sedan) men det är väl inte förrän nu jag på riktigt verkligen ”påriktigt” erkännt för mig själv att jag levt som i en Bubbla! Ja i en tro på att jag de senare åren lever ”med” mannen i mitt liv!
Hmmm…tänk att man kan tappa sig själv så mycket, att man kan lägga bort precis ALLA sina grund bestämmelser och djupt rotade värderingar, sin egna moral mot sig själv och sina barn för att man så desperat försöker intala sig själv och tro på något som är så otroligt fel! Ja fel på så sätt när man i den här tillvaron, med den här mannen tror att det på något sätt ska bli någon typ av familjebild någon gång jag så starkt velat och intalat mig att komm fram till genom åren!
Knepigt att säga..jag har alltså levt i ett förhållande men aldrig tillsammans med personen i fråga!
När jag skriver detta, när jag också nu går tillbaka o läser de här precis skapta meningarna får jag verkligen lov till att fatta..ja det här är mitt liv, så här ser det ut!! Mer eller mindre ALLTID ensam…med eller utan mina barn, vardag som helg!!
Såklart det stundtals genom alla de här åren gått bättre och sämre!
Jag upplever mig själv och tror de flesta anser mig som en hyfsat självständig person..
men det betyder ju INTE att jag INTE är en familjemänniska fullt ut egentligen!
Kommer på mig själv att jag drömmer om att få lägga mig bredvid någon på kvällen, vakna tillsammans och äta en frukost!! Ja så långt har det gått att det är för mig en helt ouppnålig dröm..har ju drömt den snart i sex år nu!
Lördag kväll, min kusin ringde…det ska skapas text som ska stå på min kära farmors krans, ja till begravningen! Avsändare är barnbarn med familjer..
Tittar mig runt omkring, mina barn är hos sin pappa med familj, ja jag ÄR ensam!!
Inget ovanligt som sagt…det ovanliga i historien är att jag börjat våga förstå att det här är INTE ett normalt familjeliv för mig! Inte det liv jag drömmer om och vill göra till
min och mina barns verklighet!
Jag börjar våga släppa fram
mina innersta känslor igen..börjar våga stå fast vid att det jag känner och det jag vill, ja det är rätt för mig och mina barn!!
Det måste väl finnas någon som vill ha mig på riktigt, ja fullt ut?? Dessutom anser jag mig vara hyfsat snäll o reko..och det är väl inte något negativt, eller…?
Fick precis ett foto ifrån stugan. Ja stugan där jag så desperat försökt att få bli en liten del, ja försökt på alla sätt men förgäves förmedla att jag så gärna skulle vilja bli en del av..slippa den här knuten i magen , ja alla de gånger jag åkt och ”hälsat på” och tänkt..undra vad som byggts och gjorts nu.
Tro inte att jag INTE som alla andra tycker att stugan med dens inredning och omgivning är super fin..nej tvärtom! Det är så fint och så unikt, men jag önskar som sk. partner, livskamrat att jag fick möjligheten till att vara en del tillsammans i detta egenskapta hem..jag önskar jag var lite mer än alla andra, ja de som också precis som jag hälsar på!
Rätt eller Fel..det funderar jag mycket på! Rätt för mig behöver ju inte vara rätt för annan såklart, men väljer man att dela livet med någon så är väl lyhördhet och respekt två av många grundstarka ord… Kanske någon gång ställa sitt eget EGO på sidan, sänka garden och våga släppa in en annan persons känslor o tankar!!
Herregud det är ju självklart!! Det ingår ju i facket sunt förnuft…men hur kan det vara möjligt att då tappa det och så väldigt svårt att hitta tillbaka ja vända så mycket ut och in på sig själv att man totalt också tappar sina grundvärderingar? Kärleken är blind sägs det..ja men det kanske är så? Tills man får de här ofta tragiska smockorna, ja de händelser som verkligen tvingar till att se, tvingar en tillbaka till verkligheten,man helt plötsligt står inför faktum, måste inse hur livet ser ut, vilka som finns att räkna med som de ”sina” när man verkligen står där och behöver extra kraft och styrka!
I situationer som de spelar det ingen roll hur självständig man är eller inte, i de stunderna behöver ALLA oavsett vem och hur man är någon nära att få hålla lite extra i..krama och bara få gråta mot när det behövs!
Har haft några sådanna här tråkiga tillfällen nu..ja situationer av total ensamhet när det väl gäller! När man som
mest behöver både närhet, kärlek och tröst. Fler sådanna här stunder kan jag inte tillåta att det blir..nej det är ju trots allt ingen annan än sig själv man kan skylla på..spelar ju ingen roll hur mycke’ tokigheter som ligger bakom och som kanske lett till det här allt för knepiga resultatet..det är ju bara JAG, DU som kan bestämma hur livet tillsammans ska se ut’
Inget är fel så länge man är ärlig och följer sitt hjärta!
Är trött på att känna att ensamhet känns som en total oendlighet!
Jag hoppas för allt att jag inte är ensam att känna så här, nej så att jag tillslut får uppleva livet jag tycker varje människa förtjänar..förhållandet där man ger lika mycket som man tar.
..stugan är fin, glöm inte att jag tycker det..men leds på att hälsa på. Utvecklingen stannade rätt direkt..ja för så där snart sex år sedan, tråkigt ja men tyvärr på riktigt Sant 🙁

20111002-095032.jpg

3 kommentarer på “Familjeliv”

Kommentarer är stängda.