I morgon har vi ett födelsedagsbarn hemma hos oss. Som vanligt så har jag förberett det i massor och det kommer ett bli ett firande för en 11-åring utöver det vanliga. Förutom att vi måste fira utomhus för att klara av det rätta covid-19 avståndet till våra andra nära som ska vara med, så kommer vårt födelsedagsbarn få någonting utöver det vanliga. Som jag längtar att få se hur det kommer att tas emot. Jag älskar att fixa inför kalas, jag älskar att ställa till fest och jag älskar att göra positiva överraskningar för andra , men när det kommer till ett par av familjens födelsedagar så är det också förenat med en del ångest och oro för min egen del. Mina nära och de vänner som jag har valt att ingående berätta för vad jag varit med om och varför jag utvecklat min PTSD jag tyvärr diagnostiserats med kommer därför inte hem till oss numer som spontana besökare, Nej, de ringer och berättar då de är på väg hem till oss så jag har möjligheten att klara av det. Som sagt, det finns några dagar per år för mig som är förenade med extra oro och som får mig sömnlös dagarna innan, men jag gör det bästa jag kan för att hitta metoder och tillvägagångssätt för att klara av det lite bättre. Träning är en stor bit som för mig blir ännu mer viktig och promenader. Tidigt i morse begav jag mig därför ut på en skogstur och förhoppningsvis så boostar det mig så pass att jag ska klara denna dag som lite starkare och lite bättre. En dag i taget och fokus på det positiva. Så mycket härligt vi har att se framemot i morgon. Så måste jag tänka
