Nästan varje dag på mitt jobb så påminner jag någon eller några elever om hur viktigt det är att säga de där uppmuntrande och fina orden som vi tycker till varandra och inte bara tänka dem.
Jag brukar också påminna om att lösa det där lilla bråket som startade av någon anledning innan man skiljs åt då skoldagen är slut.
Jag bokstavligen tjatar om hur det ser ut på många håll i våran värld och omvandla det till ett argument för att vi åtminstone på våran lilla skola (i förhållande till den stora världen) ska kunna vara schysst mot varandra och bete oss bra. Vem vet vad som händer när vi skiljs år och kliver utanför skolans trygga zoon?
Jag är så tacksam över att ha detta fantastiska jobb där jag kan få finnas och verka direkt bland så många unga. I ett jobb och på en arbetsplats där jag får möjligheten att påverka på bästa vis jag förmår. Jag tror inte att vi kan bli påminda nog många gånger om hur viktigt det är att vara schyssta och fina mot varandra. Som sagt, vem vet vad som kan hända i nästa ögonblick🥲
Idag har det varit några ungdomar som haft behovet av att prata om det fruktansvärda som hände under gårdagen.
De två tonårstjejerna som omkom i en skoterolycka i en krock med ett tåg. Så, så obeskrivligt overkligt. Djupt tragiskt och mina tankar går till de två flickornas familj 🥲
Vi som har varandra, vi måste vara mer rädda om varandra och använd den stund vi har i livet till att vara snälla och schyssta med varandra ❤️