Morgonen startade på ett minst sagt jobbigt vis. Ett privat möte som jag gruvat inför fick starta min dag. Två barn i familjen är hemma och sjuka, men som tur är så kunde min sambo lösa den situationen och fanns för dem. Jag är faktist nästan aldrig hemma med sjuka barn ska tilläggas och borde kanske börja tänka om gällande det med? Ja som jag borde göra i så många andra avseenden och situationer för den delen!. Jag har ärligt talat svårt för det, men jag har lovat min psykolog att öva på att få lite mer känsla för mig själv och med mig själv. Risken är att bli likt en urvriden och förbrukad trasa annars om man inte någon gång sätter sig själv och sina egna behov i första rum någonsin. . Planen var att åka direkt till jobbet efter denna behandling, jag var klädd för det, men eftersom jag både stank svett och var märkbart just svettig så blev det istället hem för att byta kläder. Så här i efterhand när jag ligger rätt trött och helt slut går det ju inte att låta bli att fundera på vad det är som driver mig?
En sådan här dag borde jag kanske helt och hållet bara ha lyssnat på kroppens alla signaler och inte gå på som jag gör utan att varken känna eller tänka efter? Inte ens 2 sjuka barn fick mig att stanna upp , och på vilket vis är det egentligen OK? Det är nog första gången jag reflekterar och funderar ens på detta vis så det i sig kanske är början på någonting bra. Ett steg i taget, jag förstår att det kommer att gå både framåt och bakåt, jag har en tuff höst framför mig. Jag utvärderar dagen med den minst sagt krävande starten som påverkade mig så pass att ett klädbyte t.o.m. blev ett faktum. Dags att sätta punkt för denna lite mindre bra dag och hoppas på att morgondagen blir lättare 🙏
Var rädda om er själva och varandra. Om ni inte visat lite empati och medmänsklighet till någon annan på länge, passa på att göra det redan i morgon vetja’. Glöm för guds skull inte bort er själva. Jag ska försöka komma ihåg det precis varje dag från nu och framåt ❤️
Sov så gott ⭐️
