Den bästa presenten som jag kunde få då för 2 år sedan, min vän Cissi var väl insatt i det mesta som störde i mitt liv men sakta jobbade jag mig bort från att använda den. Ja, förutom på mina skogspromenader med mig själv förstås. Från igår åkte den på min arm igen mer eller mindre på heltid. Nu även hemma i mitt eget privata hem vilket känns som ett stort nederlag på ett vis. Jag har ju kämpat så hårt för att plocka bort användandet av detta larm mer och mer 😌

Minsta flickan har en på något vis fin fundering över funktionen av denna högt tjutande klocka, (ja hon har själv testat och vet att den fungerar mer än väl😅) Hon sa till mig igår när hon såg den på min arm: ”Har du den högt pipande klockan på dig som kan vara bra om det skulle finnas pojkar som är mobbare? Eller flickor?!”. Vi andra i familjen tittade på varandra och log. Det var mitt i det jobbiga så väldigt oskyldigt på något vis. Ja, vet man bakgrunden till mitt användande så är den beskrivningen på riktigt söt till och med💕 Efter semestern så är det ju mer intensiva behandlingar av min PTSD inplanerade och nu fick vi plötsligt ännu mer att fixa min psykolog och jag. Det ska gå, jag har bestämt mig för det. Jag bestämde mig faktist t.o.m. ännu hårdare igår 👊🏻