Tack och lov för att det finns så många ställen att fly till då man behöver få vara med sig själv och sina tankar. Igår fick jag skickat till mig från många håll. Ja bilder som verkligen påvisar att verkligheten är på det vis som den är.😢 Det är faktist massvis jag numer klarar av att förhålla mig till, men vissa saker är svåra att fixa. Jag kan inte sluta tänka på hur det ska bli fast jag önskar att jag bara skulle kunna ha förmågan att helt stänga av.
Många händelser vi blivit drabbade av genom åren får jag fin och proffesionell bearbetning för och faktist så har vi kommit så pass långt nu att det är en remiss skickad till psykiatrin för min del. Till hösten så kommer jag att få en ordentlig hjälp att bearbeta både förföljelse och grova trakasserier som jag under flera längre perioder utsatts för under de senaste 6 åren. Jag kan inte hjälpa mig själv mer än vad jag gör. För att komma tillbaka och för att förhoppningsvis läka någotsånär, ja åtminstone för att fungera hyfsat normalt i olika för mig i dagsläget icke fungerande situationer så behöver jag hjälp, ordentligt med hjälp. Planen är att fortsätta med hjälp från psykolog som jag regelbundet går till parallellt med behandling på sjukhuset. Jag är så oerhört tacksam för det. Det får ta den tid det tar, men att komma tillbaka till mitt tidigare och mer normala jag, det har jag som målsättning att göra .
Tänk hur livet kan vända från ena stunden till den andra. Jag accepterar det för att jag förstår VARFÖR med tanke på alla galenheter som hänt, men jag vägrar att inte försöka ta mig ur det och bearbeta varje händelse som påverkat mig så dåligt för att förändra mig och mitt lite väl ”kufiga” och jobbiga JAG som jag blivit.
Att bara tuffa på och helt och hållet skita i vad man gjort mot andra människor, stora som små hur är det ens möjligt att vilja leva så? Hur ser man sig liksom i spegeln? Jag menar, hur mår man på riktigt med sig själv? Såklart så kommer det någon gång ikapp om man är rustad med känslor och har förmågan till att känna för andra. Hur blir det då? En storkrasch eller kommer man till insikt att det kanske finns någon/några man borde göra upp med ordentlig innan man fortsätter vidare? Ja be om ursäkt till de man skadat och på riktigt mena det?! Jag kan verkligen och på riktigt inte förstå att man kommer fram till att lägga över skuld och bete sig skit mot så många andra och med den inställningen ”lägga skulden på andra” sätta punkt och starta typ ett nytt liv. Ja, om man nu granskar sin spegelbild ärligt och ordentligt kan det ens var möjligt att bete sig på det viset då?
Som sagt, det finns vissa känslor jag önskar att jag slapp och jag hoppas i framtiden att jag med professionell hjälp helt enkelt lär mig att bli mer fri. Dessa känslor som uppkommer tar nämligen väldigt mycket av min energi som jag önskar att istället bara få lägga på mina alla barn, mina nära och kära. De som är värda att få min dyrbara kraft och energi helt enkelt. Jag ser som sagt framemot hösten. Tills dess ska jag fortsätta att ha mina målbilder och ”boosta” mig så mycket jag kan i mina olika skogar och i omgivningar som ger mig så mycket med kraft och styrka ❤️
Det är också fint med promenader i vår vackra stad och jag har verkligen kommit så långt som numer faktist kan gå där längs gatorna och på riktigt få njuta av den fina omgivningen igen. Ett fenomen som tack vare bra samtalshjälp sakta smyger sig tillbaka till mig. Visst har det tagit många år att få tillbaka den känslan men det är om något beviset på att det finns hopp bara man är ihärdig, har tålamod och har rätt fokus.
Var rädda om er själva och varandra därute. Vi är så sårbara, men i den mest veka länk kan vi bygga den starkaste kedjan, det vet jag!
