Jag kÀnner en enorm tacksamhet dÄ jag kikar mig runt omkring. Jag har ett hem som jag kan vÀrma eller kyla till det gradantal jag vill. Jag har sÄ mycket med mat och dryck i min kyl och frys att jag knappt kan stÀnga igen dörrarna dÄ jag varit och storhandlat, och Àter, ja det gör jag nÀr Àn jag vill och kÀnner av den minsta lilla hunger. Att dricka vatten, det glömmer jag lÀtt bort, men med lite pÄminnelse ifrÄn mina nÀra sÄ Àr det varken lÄngt till kranen eller svÄrt att sÀtta pÄ den för att snabbt fylla pÄ ett glas eller tvÄ. Om mina barn gör illa sig sÄ Àr det lÀtt att stoppa in dem i bilen, gasa lite extra för att hamna pÄ sjukhuset dÀr vi bÄde blir vÀl bemötta och ordentligt omhÀndertagna av proffs.

Att fÄ bo i Sverige gör mig sÄ stolt, det finns liksom bara enormt mycket med möjligheter och rÀttigheter.

Men skyldigheter dÄ? Ja, för VEM har egentligen satt upp regler över vart vi alla tillhör? Vandrar vi inte pÄ samma skorpa av en och samma jord? Jo, sÄ VEM Àger egentligen rÀtten till att sÀga vart var och en av oss hör hemma och VEM i denna vÀrld Àr egentligen sÄ himla dum att den tÀnker och tror att mÀnniskor som flyr sina land gör det för att de egentligen vill det?! Att ryckas ivÀg frÄn sin vardag och att dras frÄn sina rötter, gör man det sÄ frivilligt egentligen?

För ett par kvĂ€llar sedan satt jag och en nyvunnen vĂ€n och planerade lite inför kommande gemensamma projekt. Vi satt lite för oss sjĂ€lva men pĂ„ en offentlig plats. Mot oss kom dĂ„ plötligt en man i en svĂ„rdefinierad Ă„lder. NĂ„got överförfriskad, blandningen av snus och öl stank lĂ„ng vĂ€g. Den kombin Ă€r i mitt sĂ€tt att se det inte frĂ€sch, jag kan inte hjĂ€lpa det men jag har vĂ€ldigt, vĂ€ldigt svĂ„rt för den kombin av lukt. Mannen fokuserade enbart mot mig i sin framfart, han tittade inte ens mot mitt sĂ€llskap. Efter att han hade sagt de dĂ€r fraserna till mig som man kanske vĂ€ljer att göra i ett sĂ„dant tillstĂ„nd som han befann sig i just dĂ„ och kanske inte annars sĂ„ vĂ€nde han sig plötsligt mot mitt sĂ€llskap. ”- och vad gör du hĂ€r i Sverige dĂ„?” (typ) Detta infall kom efter att han hade haft ett lĂ„ngt utlĂ€gg gĂ€llande situationen i Östersund, staden han kom frĂ„n. Hur deras fantastiska fotbollslag ÖFK hĂ„ller pĂ„ att gĂ„ under och hur sjukt det Ă€r att det Ă€r ett lag som bestĂ„r av endast exporter. Bedrövligt och skit, ja det var vad han yttrade sig om non stop en lĂ„ng stund innan han alltsĂ„ klĂ€mde ur sig den frĂ„gan till min vĂ€n. Mitt sĂ€llskap som hade suttit tyst hela tiden svarade bara lugnt tillbaka. ”-Du menar varför jag Ă€r i Sverige? Varför inte?” Mannen var irriterad och upprörd, det mĂ€rktes lĂ„nga vĂ€gar och alkoholen hjĂ€lpte nog ocksĂ„ till lite extra, men hur han Ă€n försökte sĂ„ kunde han inte rubba min vĂ€ns lugn och stoppa hans fantastiska klokheter som rann ur honom en efter en. SjĂ€lv satt jag bara och kokade mer och mer inombords. Jag kĂ€nde en plötslig avsky och jag kĂ€nde hur jag plötsligt skĂ€mdes över att vara Svensk. Fy, vilka vidrigheter som kom ur denne mans innersta. Samtidigt sĂ„ kĂ€nde jag ocksĂ„ en sĂ„dan sorg över hur vissa mĂ€nniskor ska behöva bli behandlade pga. sin hudfĂ€rg. HallĂ„, vi lever snart i 2020! Jag har faktist aldrig sett och upplevt det sĂ„ nĂ€ra som jag fick göra i detta ögonblick och det bĂ„de skrĂ€mde mig och gjorde mig sĂ„ ledsen pĂ„ samma gĂ„ng. Ilskan i mig lĂ„g dĂ€r inne och bubblade mer och mer ju fler tokigheter som han yttrade. NĂ€r han hade frĂ„gat vilket land mitt sĂ€llskap kom ifrĂ„n och dĂ€refter klargjort för honom att: ” i Gambia Ă€r det ju inget krig, sĂ„ varför flytta hit till Sverige om man kommer frĂ„n det landet. ”NĂ€r min vĂ€n skulle förklara lite ifrĂ„n sin bakgrund sĂ„ hann han sĂ€ga tre ord av sin första mening innan han blev avbruten av mannen med orden: ”-och försök nu inte med nĂ„gon grinhistoria”. AlltsĂ„ jag visste inte vart jag skulle ta vĂ€gen, men jag hade svĂ„rt att fortsĂ€tta hĂ„lla igen och hĂ„lla en vanlig samtalston. Han höll pĂ„ att lyckas med att provocera mig totalt dĂ„ den plötsliga vĂ€ndningen i mig tack och lov kom.

Jag försökte under hela den hĂ€r stunden med detta objudna och mycket mĂ€rkliga sĂ€llskap spĂ„ra in pĂ„ andra vĂ€gar. Jag stĂ€llde lite dĂ„ och dĂ„ motfrĂ„gor och det gjorde Ă€ven min vĂ€n. Jag fick bla. av mina frĂ„gor reda pĂ„ att mannen var hĂ€r i Sundsvall tillsammans med sin tjej för att ha det mysigt. De hade börjat brĂ„ka och mannen blev utlĂ„st ifrĂ„n deras gemensamma rum. (FörstĂ„r vĂ€l jag att hon inte ville vara med honom 😬) NĂ€r jag frĂ„gade vartifrĂ„n hans tjej kom och han sa Litauen sĂ„ höll jag totalt pĂ„ att bryta ihop. NĂ€r jag konfronterade honom med allt han precis vrĂ€kt ur sig gĂ€llande alla utlĂ€ndska som inkrĂ€ktade pĂ„ hans mark och land och sjĂ€lv lever med just en tjej frĂ„n ett annat land sĂ„ blev han helt stum. PĂ„ riktigt sĂ„ förvandlades denna ilska och frustration som vĂ€xt mer och mer i mig till ett bubbel av skratt. Min vĂ€n vek sig Ă€ven han dubbel och plötsligt sĂ„ var vi tvĂ„ förmodligen inte sĂ€rskilt roliga att prata vidare med.

Men allvarligt, hur kan det ens ha hĂ€nt? Det kĂ€nns som en sjukt dĂ„lig film och Ă€ven om det slutade pĂ„ ett vis att vi kunde skratta oss ur situationen sĂ„ finns det sjukt mĂ„nga exempel dagligen dĂ€r det kanske inte alltid slutar sĂ„ vĂ€l. Jag stĂ„r fast vid att jag Ă€r en stolt svensk, men det Ă€r för att jag till 100 procent försöker leva och vara en god medmĂ€nniska och för att jag ser allas lika vĂ€rde och rĂ€ttighet oavsett vem man Ă€r eller hur man ser ut. Fy för den kvĂ€llen för ett par dagar sedan 😳