Det har tagit mig ett tag att ta mig tillbaka till ett av mina absoluta ”favoställe”. Jag har mycket min vän Cissi att tacka för att jag nu kan sitta en längre stund där igen för att bara fika och bara njuta, inte bara sitta och stirra fokuserat mot ingången. Senast jag var där, i början av förra sommaren blev det inte roligt där. Det slutade med ett telefonsamtal till polis med guidning till vad jag skulle ta mig till. Inte roligt och det var ännu en händelse av traumatiska upplevelser för mig.Visst, polisen tog hand om situationen men sorgligt och hemskt är två ord som kan summera det hela.
Men nu som sagt går jag gärna med min vän Cissi för att snacka om livet. Ja, hon har rätt bra koll på allts om hänt genom åren.
