Tänk vilken längtan man kan ha och hur icke hel man verkligen känner sig då barnen är borta. Stora som små, utflyttade som boende hemma. Känslan då meddelandet kom från min stora tjej, att hon landat och åter är på hemmaplan igen går inte att återge. Jag andas långa och sköna andetag. Nu är det bara beskedet gällande familjens mellantjej, ja nu vill jag bara veta att hon har landat på andra sidan jordklotet för att lugnet ska kunna infinna sig lite, lite mer. Undra hur lång tid det kommer att ta innan hon hittar kortet jag skrev och gömde i hennes väska då jag packade ner det sista❤️
Älskade värdefulla skatter, ja jag är verkligen så rik på livet jag. Det är ingenting jag tar för givet men det är någonting som jag tycker att jag förtjänar.
