Visst, fortfarande så är det på så vis att det tar längre tid för mig att somna de dagar då det hänt massor. Som vanligt är det gällande det privata och det vi tyvärr inte kan rå på, bara se på, men som vi tack och lov har på ett bra och säkert avstånd ifrån oss. Förr när saker och ting uppdagades så hade jag både svårt att somna men jag blev också mycket berörd och rätt ofta upprörd, fast det blir jag som sagt inte längre. Numer har jag ”bara” lite svårt att somna och det känns ändå hyfsat bra med tanke på allt som varit och fortfarande är (men alltså på avstånd.)

Tänk om ”snack” istället kunde omvandlas till verkstad, vad många lyckliga och mer harmoniska människor vi plötsligt skulle omge oss med i vårt samhälle. Jag blir nämligen bara mer och mer övertygad om att det finns så mycket missnöje över sig själv, sin egna situation och sitt liv och detta missnöje går ut över helt fel människor. Saknas förmågan att se? Saknas förmågan att förstå? Eller är det på så vis att orken att se eller framförallt att fixa sanningen kanske inte alls går så därför förskjuter man det hela och lägger fokus och skuld mot någon annan helt oskyldig? Sorgligt, men så sant åtminstone om jag ser till egna personliga upplevelser.

”Det man gör talar högre än det man säger” och det är nog den meningen som hjälper mig att inte reagera allt för kraftfullt numer. Det är ju klockrent att det fungerar så. De personer som skriker mest och som anklagar och pekar på andra som bäst är nog de som egentligen både mår och uträttar som sämst.Idag ska jag fortsätta att fira livet. Tänk att jag är en så lycklig själ som har turen att omges av både små och stora, massor med kärlek precis varje dag. Lyckliga, lyckliga, lyckliga jag💕