Idag startade dagen på ett så magiskt vis. Tidigt var det och trött det var jag också med tanke på nattens brist på sovtimmar, men det var det helt klart värt då man visste att man skulle bli omhändertagen av den bästa.
Jag känner mig faktist så nöjd då jag kollar mig i spegeln. Nu tänker jag inte på det jag ytligt kan bedöma, nej jag känner mig både nöjd och tillfreds med vad livet serverar mig och det JAG konkret bidrar till för att livet är vad det är för just mig och mina nära. Att vi råkat ut för en hel del som medfört sorg den senaste tiden, ja tom. det senaste dygnet är ju obeskrivligt jobbigt, men jag fixar det! Jag kikar på mig själv i spegeln och känner att jag faktist gör det. På något knepigt vis så känner jag mig starkare och starkare med all oförtjänt med skit jag fått och får utstå och allt hat jag verkligen blir drabbad av. Jag kan inte säga att jag inte bryr mig, men den största anledningen till att jag gör det är numer pga. att jag tycker det är så obeskrivligt synd om människor som uttrycker så starkt att de ordagrant ”hatar”. Vuxna människor, det är ju personer som någon gång borde ha fått en genomgång och förklaring till vad order ”hat” betyder eller vad tillståndet ”att hata” innebär, så jag har nu kommit så långt i mina funderingar och mitt grubbleri kring detta, jag blir ledsen och bryr mig helt enkelt för att det är synd om de här stackars personerna som bär på detta hemska tillstånd. Det måste innebära så mycket med missnöje och massor med eget dåligt mående för att uttrycka sig på ett så oansvarigt och icke vuxet vis. Det måste ju också förpesta hela personen/personernas kropp, hjärta, själ och sinne. Att göra gott och att säga gott resulterar i gott så vad händer när man väljer helt motsatt väg? Risken är ju självklart att man förlorar både sig själv och andra. Det är nog också vansinnigt jobbigt att kolla sig i spegeln då man valt att gå vägen full med hat. Såklart blir det inte direkt någon vacker figur som dyker upp som spegelbild om man ens vågar kolla.
Detta har jag alltså funderat kring rätt mycket. Jag känner mig rätt färdig med det med. Det stör inte mig så mycket längre, inte då jag betraktar mig själv i spegeln i alla fall. Jag vet både vad jag går för och vad jag står för, någon mer bekräftelse för att stärka och ”boosta” det behövs inte. De som bekymrar mig mer just nu märker jag är de människor runt omkring som hejar på och supportar ”en hatare”. Den ekvationen får jag för mitt liv inte alls ihop. Undra hur man tänker då man trycker på den där knappen som är en tumme och symboliserar ett ”gilla” klick i sociala mediers ”underbara” värld? Eller vadå tänker… såklart de människorna INTE tänker. Det kanske är så illa att de inte vågar annat? Eller de kanske inte heller lärt sig vad som är rätt att göra eller vise versa. Stackars, stackars dem. Ja jag tycker verkligen att det är synd om hatande personer och deras knepiga fan club. 
