Hur kommer man till ro en kväll som denna? Jag har så oerhört många känslor som flyter runt i precis hela mig. Först och främst från arbetsdagen och min stress att också räcka till för ett sjukt barn hemma, men mitt upprörda tillfälliga tillstånd, eller rättare sagt mitt tillstånd med så mycket med frustration och kryp i kroppen beror också på den hemska och riktigt sorgliga upplevelsen som jag hade på Tonhallen ikväll. En kväll som jag tänkte skulle bli magisk. Jag stressade hem från jobbet, jag bytte snabbt om och hämtade mitt sällskap, 10-åringen som går på denna skola och som alltså hade sin årliga julavslutning.

Stundtals var kvällen riktigt bra, ja trevlig och väldigt fin….eller var den egentligen det? Jo, den kunde ha varit men den sabbades totalt av ungdomar (åk 7-8 gissar jag på) som satt på balkongen oturligt nog på samma rad som mig, ja längst upp. De pratade högt och oavbrutet, skrattade och stundtals hånade de otroligt duktiga och framförallt modiga skolkamratens som ingick i själva showen. Många av dem, ja tyvärr så var det inte så många som inte hängde på detta dåliga beteenden , filmade med sina mobiler, skrattade lite mer och snappade! De tom. klampade över varandra för att komma till varandra för att snacka om det de precis snappat upp och för att checka att de med all säkerhet fått med det de precis sett på film, ja detta mitt under pågående show. Tyvärr och fast jag så önskar att säga det, det var nog inte enbart det som de gillade på riktigt som de filmade och direkt spred vidare i sina sociala flöden. Säkert var det några med goda avsikter, men min magkänsla säger att det var långt ifrån alla 😌😥

Jag sa rätt direkt till ett par tjejer som satt bredvid mig då de började veva runt med sina armar och gjorde några svårtolkade läten redan vid starten då det stämningsfulla luciatåget drog igång: ”-Alltså, ni verkar ju ha hamnat lite fel, ni borde ju vara nere på scenen och inte sitta här.” De mumlade någonting tillbaka som jag inte riktigt uppfattade. Så jag fortsatte: ”- men om ni hellre väljer att sitta kvar som publik, uppträd och bete er då också som en sådan. Vi är många föräldrar här nämligen för att kolla på alla modiga och superduktiga skolkamrater till er.” Dessa två som alltså satt närmast mig gjorde inte så mycket väsen ifrån sig sedan. Antingen tänkte de till (önsketänkande kanske men är man typen som inte vill sluta tro och aldrig vill ge upp så kan man ju fortsätta med sina tankar och sitt arbete för att komma framåt ) . Anledningen till denna plötsliga tystnad kan ju bero på att de hade oturen att hamna vid en surtant som mig. Att de två totalt ändrade sig hjälpte tyvärr inte speciellt mycket med tanke på alla andra och hur de höll på. Vart var de vuxna tänkte jag, eller rättare sagt, vet ens deras vuxna hur deras barn beter sig en kväll som denna? Förmodligen inte. Undra vad som driver dem till att ens bestämma sig för att förstöra kvällen så som de gjorde för så många?! Är det en avundsjuka för att de själva inte vågar stå där framme? Är det på detta vis man blir accepterad? Är det tufft, är det coolt? Jag vet heller inte vad som är värst. Den totala avsaknaden av respekt för sina vänner eller att de sitter där och faktist också visar vägen för de små som kanske också kvällen till ära valt att inta läktaren. Under pausen så pratade jag med min grabb. Det jag hade pratat och förmanat en del om innan.

Det jag krävde av honom och vad jag inte skulle tillåta hända då han nu fick tillåtelse av mig att sitta med sina två vänner och med mig flera rader bakom var vad som precis hände men bland de skolkamraterna som är flera år äldre. Han kunde själv sätta ordern på det då vi pratade om det. Han var den som direkt reflekterade och knöt ihop deras dåliga beteende till det jag pratat med honom om innan showstart, och frågan är om inte det egentligen är det mest sorgliga av allt ikväll. Att en 10-åring ens ska behöva reflektera på det viset som han gjorde och att behöva konstatera att han och hans vänner som går i åk.4 beter sig så mycket bättre än deras större förebilder från skolan gör och gjorde , åtminstone denna ”stämningsfulla” och fina julshowskväll